Självkritik

Hittade den här gamla artikeln om självkritik på Illustrerad Vetenskaps hemsida:

“Det är inte så dumt att vara dum, för ointelligenta människor är ofta inte medvetna om hur obegåvade de är. Så kan man sammanfatta en ny amerikansk studie som har gjorts vid Cornell University.
Flera försökspersoner fick i uppgift att lösa ett antal logiska och grammatiska problem. Efteråt skulle försökspersonerna värdera sina prestationer. Det visade sig att de dumma – de som hade flest fel – trodde att de hade gjort bra ifrån sig. Omvänt undervärderade de försökspersoner som hade löst uppgifterna rätt sina prestationer och trodde att de hade gjort dåligt ifrån sig. Sedan delades de orättade uppgifterna ut bland försökspersonerna, så att de kunde jämföra svaren. Även då hävdade de dumma att de tillhörde de bästa i gruppen. Forskarna drog slutsatsen att låg intelligens och bristande självkritik hör ihop.”

Det är ingen nyhet, men den får mig ändå att fundera. Självkritik är bra, det är alltför sällsynt nuförtiden. Se bara på “Idol” eller vilket annat “talang“-program som helst. Även om din mamma säger att du är duktig, betyder det inte nödvändigtvis att du kan sjunga, och kanske du bör tänka över ditt beslut att ställa upp både fyra och fem gånger. Självklart finns det de som faktiskt KAN sjunga som ställer upp (och har vunnit), men de har snabbt glömts bort efteråt.

Mikrofon, sjunga

Självkritiken får självklart inte gå till överdrift heller. Som Ernest Hemingway sa: “Happiness in intelligent people is the rarest thing I know”. Lagom är bäst. Ett flerfaktorerat samband, som självklart är mycket mer nyanserat än så här. Det ena utesluter, eller innebär, inte alltid det andra. Vad tror du om resultatet?

 


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2011/09/sjalvkritik/

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.