Åh, hungrig igen! Det är en timme sen jag åt frukost, men vad hjälper det. I natt hade jag en träningsdröm. Drömde jag att jag tränade med en av landets kända träningsprofiler, men jag tyckte att han tränade alldeles för lågintensivt. Dessutom stannade vi mellan varje set av dipsen för att äta lite gräddtårta.
Vårt fyra timmar långa träningspass slutade efter halva tiden när en gammal klasskompis från Södra Latin hämtade mig i en bil och påstod att träningsprofilen i själva verket var vampyr. Öh, jaha. Det visade sig att det var korrekt, men klasskompisen och alla andra runt mig var det också. Skit också. Nåja, snart kommer R hem! Han borde vara på väg från mellanlandningen i Qatar nu. Åh!
2 kommentarer
Hungerkänslan är förädisk. Man har ätit för inte alltför länge sedan. Man har inte hårdjobbat och gjort av med kalorierna. Ändå går man och tittar i kylskåpet om det finns något lämpligt att döva med. Egentligen har man för lite att göra. Eller dövar en saknad efter något annat. Men man håller sig ju rynkfri…
Haha, rynkfri är i och för sig positivt! Jag är nästan alltid hungrig, jäkla mediciner.