Mina fötter är blöta. Och jag har träningsvärk, inte den vanliga sorten, utan den man får när man kör högintensiv styrketräning för första gången på drygt 3 månader efter en ryggoperation.
Det är en härlig smärta, på något sätt, det är inte den sorten som gör att du önskar att du vore död, eller den man kan botar med smärtstillande (vilket för övrigt är en jävligt dålig idé, läs mer på Axons blogg). Det är den sorten som gör att det är jobbigt att skratta, gå eller resa på sig, men som ändå på något sätt är väldigt tillfredsställande.
Tänkte pallra mig iväg till gymmet efter jobbet idag också, får passa på medan R fortfarande har tid. Det blir ungefär samma upplägg fast lättare, lite plankan med benlyft, lite utfall, draken, frivändningar och lite kondition. Vikterna får vänta, än så länge får jag bara leka med min egen kropp.
