Kvinnor som kriminalvårdare och poliser

Efter att ha blivit påhoppad i en blogg om jämställdhet, måste jag skriva av mig lite här. Det yttrades av många personer att kvinnor inte bör ha dessa yrken (!), för att det var en fråga om råstyrka. Jag håller inte alls med.

Det verkar som de flesta inte har den blekaste aning om hur det ser ut på häkten och anstalter. Det är folk som lider av diverse psykiska störningar, schizofreni, folk som är deprimerade, självmordsbenägna, ångesten sitter i korridorerna. Många som arbetar inom kriminalvården är äldre och inte i toppform fysiskt. Det finns en stor andel som inte har tränat någon gång i livet. Och så finns det en stor andel yngre, nyutexaminerade med läshuvud. Alltså – den råstyrka som bloggaren efterlyste finns inte hos en majoritet av männen heller.

Om, eller snarare när något händer, så spelar det ingen större roll vem du är. Det är ytterst få som är så pass vältränade, och kan alla fula knep i boken, att de skulle klara av en situation liknande den som hände på häktet idag. Din första instikt är att fly. Men först efter att du har kissat och bajsat på dig. Stridstömning som det så fint kallas. Det är inget man kan styra över – kroppen gör det åt dig. Och får man dessutom ett par batongslag i huvudet så kan man tyvärr inte göra så mycket mer sedan.

”Men risken är mycket mindre att du blir påhoppad om du är man”. Ja, kanske du skulle överfalla en tjej, hellre än en kille. Men är du desperat, lite smått galen, kanske någon i ditt huvud säger åt dig att göra det, du bryr dig inte om du dör, eller bara gör det för skojs skull, då spelar det kanske ingen roll vilket kön kriminalvården serverar dig på rasten. Är tillfället i övrigt optimalt för ett överfall lär det spela ännu mindre roll.

Med detta sagt måste jag också tillägga, så att ingen missförstår, att jag tycker att kriminalvårdens utbildning inte håller måttet gällande självförsvar och akuta krissituationer. Det är något som måste underhållas, det måste nötas om och om igen, det ska sitta i muskelminnet och du ska veta exakt vad du ska göra vid en krissituation. Och du måste våga göra något. Det kan man sällan veta, innan det verkligen gäller.

Det handlar inte om kön. Det handlar om att vara förberedd, att förstå riskerna och veta att alla inte vill bli gulligullade av dig. Och att veta att det finns människor runt om dig som faktiskt gärna vill döda dig. Kriminalvården ska vårda människorna som sitter av sin tid. Visst, men se för fan till att de anställda vet vad de ska göra i en situation som denna. Jag tror att det är ytterst få av de anställda idag – oavsett kön, som hade klarat av den här situationen.