Kvinnor som kriminalvårdare och poliser

Efter att ha blivit påhoppad i en blogg om jämställdhet, måste jag skriva av mig lite här. Det yttrades av många personer att kvinnor inte bör ha dessa yrken (!), för att det var en fråga om råstyrka. Jag håller inte alls med.

Det verkar som de flesta inte har den blekaste aning om hur det ser ut på häkten och anstalter. Det är folk som lider av diverse psykiska störningar, schizofreni, folk som är deprimerade, självmordsbenägna, ångesten sitter i korridorerna. Många som arbetar inom kriminalvården är äldre och inte i toppform fysiskt. Det finns en stor andel som inte har tränat någon gång i livet. Och så finns det en stor andel yngre, nyutexaminerade med läshuvud. Alltså – den råstyrka som bloggaren efterlyste finns inte hos en majoritet av männen heller.

Om, eller snarare när något händer, så spelar det ingen större roll vem du är. Det är ytterst få som är så pass vältränade, och kan alla fula knep i boken, att de skulle klara av en situation liknande den som hände på häktet idag. Din första instikt är att fly. Men först efter att du har kissat och bajsat på dig. Stridstömning som det så fint kallas. Det är inget man kan styra över – kroppen gör det åt dig. Och får man dessutom ett par batongslag i huvudet så kan man tyvärr inte göra så mycket mer sedan.

“Men risken är mycket mindre att du blir påhoppad om du är man”. Ja, kanske du skulle överfalla en tjej, hellre än en kille. Men är du desperat, lite smått galen, kanske någon i ditt huvud säger åt dig att göra det, du bryr dig inte om du dör, eller bara gör det för skojs skull, då spelar det kanske ingen roll vilket kön kriminalvården serverar dig på rasten. Är tillfället i övrigt optimalt för ett överfall lär det spela ännu mindre roll.

Med detta sagt måste jag också tillägga, så att ingen missförstår, att jag tycker att kriminalvårdens utbildning inte håller måttet gällande självförsvar och akuta krissituationer. Det är något som måste underhållas, det måste nötas om och om igen, det ska sitta i muskelminnet och du ska veta exakt vad du ska göra vid en krissituation. Och du måste våga göra något. Det kan man sällan veta, innan det verkligen gäller.

Det handlar inte om kön. Det handlar om att vara förberedd, att förstå riskerna och veta att alla inte vill bli gulligullade av dig. Och att veta att det finns människor runt om dig som faktiskt gärna vill döda dig. Kriminalvården ska vårda människorna som sitter av sin tid. Visst, men se för fan till att de anställda vet vad de ska göra i en situation som denna. Jag tror att det är ytterst få av de anställda idag – oavsett kön, som hade klarat av den här situationen.


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2011/10/kvinnor-som-kriminalvardare-och-poliser/

7 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

    • Henric on oktober 4, 2011 at 00:33
    • Svara

    Gick till din blogg då att jag tyckte att ditt svar var så bra och självklart. Minns hur jag i Holland för runt 10 år sedan besökte “Vredesburo” ett centrum för fredsaktivister. Där fick vi höra en massa jobbiga historier om alla de gånger som fredsbevarande styrkor satta att skydda civilbefolkningen i krigshärdar fått stora skälvan och livrädda sprungit sin väg utan att göra sitt jobb. Det var alltid män och inte hjälpte det alltför mycket. De agerade påfallande ofta precis som kvinnorna i den tidigare givna berättelsen. Man kunde dock inte hålla emot dem att de var av fel kön, eftersom de ju tillhörde det där könet som anses bäst lämpat för detta…

    Incidenterna tystades i samtliga fall ned eftersom man inte vill rubba förtroendet för soldaterna.

      • on oktober 4, 2011 at 07:07
      • Svara

      Tack. Intressant, och viktigt – det går aldrig att veta, oavsett storlek och testosteronhalt. Det är en fråga om individer, inte kön. Lämpligheten till “farliga” yrken bör, enligt mig, inte bero på hur man ser ut.

      • Hjalmar on oktober 4, 2011 at 15:45
      • Svara

      Tja, holländarna är väl inte direkt kända för sitt mod, minns Srebrenica-95.
      Svenskarna och danskarna i UNPROFOR (forna Jugoslavien) lyckades mycket bättre, mycket tack vare sin chef överste Ulf Henricsson; kallad “Sheriffen i Vares”…(Wikipedia)

      Sedan är det vanligen outbildad trupp som deserterar/flyr. För att lösa en uppgift krävs adekvat utbildning, utrustning och ledning! Tillägas bör att inget land har prövat förband med enbart kvinnor i krigssituationer, så hur ett sådant förband reagerar i krig vet vi inte.

    • Hjalmar on oktober 4, 2011 at 17:15
    • Svara

    Först och främst är detta naturligtvis en tragedi.

    Sedan kan jag tycka att avdelningen i fråga var underbemannad. Den intagne borde därtill ha varit “bojad”. Särskilt med tanke på att kvinnor generellt är lättare än män, har mindre muskelmassa, tunnare ben (även skallben) osv. Män tål mer “stryk” utan att avlida av skadorna.

    Vore jag en kvinna på 45-50 kg så skulle jag tänka mig för innan jag tog anställning som häktesvakt. Jag är man och väger dubbelt så mycket, och skulle ändå föredra ett annat yrke. Särskilt om det bara är två som jobbar per pass…

    På GenusNytt kan tonen bland kommentarerna vara oborstad ibland, man kan kanske säga “rå men hjärtlig”. Allt som andas feminism är väldigt impopulärt, men folk brukar vara sakliga. “Lika rättigheter och skyldigheter för män och kvinnor” är självklart, och diskriminering/kvotering avskys nog av alla.

    Med det sagt så kan diskussionerna bli lite korta, eftersom Pär Ström lägger upp nya inlägg så ofta. Pelle Billing har kanske djupare diskussioner, på liknande tema.

      • on oktober 4, 2011 at 17:31
      • Svara

      Hej! Ja, de skyller på nedskärningar och tydligen händer det att de går ensamma med fångar också. Just den här mannen borde kanske ha varit på någon form av psykiatrisk institution, om det fanns någon passande, och inte i häktet. Tyvärr hamnar många där till slut. Jag tror att en stor majoritet av de som jobbar på häkte/anstalt inte har i åtanke att det finns folk som vill döda dem. Tyvärr.

      Jag är inte helt oinsatt i jämställdshetsfrågorna, har varit på en pubträff med gänget, men på sistone tycker jag att det har gått lite överstyr både med hur ämnena presenteras och i kommentarsfältet. När jag träffade flera av de som är med och debatterar blev jag tyvärr överraskad av en del fördomar, och det trodde jag verkligen inte bland ett gäng jämställdister. Men ämnet intresserar mig, och jag har svårt att hålla käften när jag tycker något, så jag lär ju få skylla mig själv.

        • Hjalmar on oktober 5, 2011 at 10:36
        • Svara

        Med hand- och fotfängsel är varje intern lätthanterlig…
        Handfängsel borde vara ett minimikrav. Förhoppningsvis sker förändringar efter det tragiska överfallet.

        Diskussion är bara positivt, det visar ju att det finns pågående tankeverksamhet…

        Sedan finns det män som drabbats hårt av separationer mm, och har fått en negativ inställning till kvinnor i allmänhet, tyvärr. Personliga tragedier finns det många av.

        Därtill finns det provokatörer/troll som mest vill förstöra i kommentarsfältet, jag brukar ignorera dem. Det märks vilka som är seriösa…

          • on oktober 5, 2011 at 13:08
          • Svara

          Håller med helt och hållet. Det är väl så åt båda hållen, men männen hörs mindre i det avseendet i media.

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.