Vem är värst – jag eller damerna?

Jag blir så less ibland. Vem är värst här, jag eller damerna i scenariot? Tog bussen från jobbet och satte mig självklart på en av handikapplatserna, eftersom de är närmast och jag inte klarar av att stå när bussen rullar iväg. Märker att två äldre damer mittemot stirrar på mig, och efter någon minut hör jag hur de pratar med varandra, med väldigt hög volym:

-”Har du sett Britta, folk har ingen hyfs som tar plats från de gamla som behöver sitta!”
-”Jaaa verkligen! Ungdomarna tror att man kan göra som man vill jämt! Det är ingen som respekterar de äldre nu för tiden!” Och jag skämtar inte, jag trodde inte folk var så stereotypa, men de sa faktiskt sådär.

De pratade liiiite för högt för att vilja hålla det mellan sig själva. Men jag tror inte heller att de vågade säga något till mig, så de gjorde som folk i allmänhet gör: De klagar lite och hoppas att någon hör och tar åt sig. Tyvärr talade de om fel person. Jag vände blicken mot dem och sa, leende:

-”Jag kanske kan upplysa dig om att alla sjukdomar inte syns, mina diskbråck håller sig på insidan men innebär att jag måste sitta ner. Och för övrigt tycker jag att du kan säga vad du tycker om mig TILL mig, istället för till halva bussen utan att för den skull faktiskt tilltala mig.”

Det slutade ju inte där. Jag antar att de blev upprörda för att jag var ”otrevlig”, för strax efteråt hördes det:
-”Kom Inga-Lill, den här bussen är full med otrevliga människor, vi kliver av här i stället.” Folk är så sensitiva. Skyll er själva.