12 kvadratmeter

En lägenhet som är 12 kvadratmeter stor, mitt i centrala Stockholm, är just nu ute till försäljning och högsta budet just nu är 1.225 miljoner kronor. För 12 kvadratmeter. Visst, loftsäng gör att rummet inte blir extremt litet och avgiften är riktigt låg. Men jag tror inte att den kan användas till något annat än en övernattningslägenhet. Jag tror att mitt badrum och hallen är ungefär 12 kvadrat…

Det finns i och för sig ett riktigt badrum med dusch, men jag skulle bokstavligt talat klättra på väggarna efter en vecka. Jag tycker att det är skitsvårt att sova och leva i samma rum hela tiden, jag vill ha ett sovrum jag kan stänga dörren till, och bara komma bort en stund. Fast jag skulle nog ramla ner ur loftsängen och dö ganska omgående i alla fall.

Jag tyckte att ett studentrum var skitlitet och jobbigt. Nu är man ju vuxen, och har samlat på sig jag vet inte hur mycket (nödvändiga) saker. Hur litet skulle du kunna bo på, förutsatt att man inte har några prylar som måste få plats?

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2011/11/12-kvadratmeter/

6 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

    • FCnovember 30, 2011 kl. 09:50
    • Svara

    Jag tror min första lägenhet var 11 kvadrat, med lågt i tak (maxhöjd 1,98). jag tror det låga taket skulle göra det omöjligt idag. För mycket skolåda över det.

    Men faktiskt… 30 år gammal bodde jag på 18 kvadrat igen. Jag gav upp min normala 2:a och flyttade in i 18 kvadrat med dusch i källaren. Orsaken stavas förstås i mitt fall ”fertilitetsbehandlingar”. Ett sätt att spara in pengar.

    Det gick rätt bra, det jobbiga var just de delade duscharna. De var inte sunkiga egentligen, mer som duscharna på badhuset eller så. Och man vande sig. De ”vanliga” grannarna med vanliga lägenheter fick också vänja sig. Vi var 24 lägenheter som just hade gemensamma duschar. Därtill 26 2-4:rumslägenheter. Minen hos varje nyinflyttad ”vanlig” var obetalbar när de för första gången mötte ett par grannar med handduksturban och morgonrock i hissen.

    Själva lägenheten var rätt trevlig. Jag planerade minutiöst. En hel vägg med bokhylla på skenor så att allt som måste stå på golvet kunde stå under… IKEAs väggskåp fick ben och stod mitt emot kokskåpet så det blev en liten vrå med ordentliga ytor att laga mat på (och plats för en bänkspis med ugn istället för de vedervärdiga plattorna). Ektorp bäddsoffa så att rummet var vettigt dagtid.

    Jag fick faktiskt aldrig panik, men jag har aldrig varit så organiserad som då, så välstädad… för det ligger egentligen itne för mig att vara välstädad. Men det var jag då.

    Bodde där ett år ungefär. Sedan bestämde sig hyresvärden för att slå ihop alla ettor till tvåor så att en av toaletterna kunde bli badrum (att lägenheterna därmed fick två balkonger är lite kul faktiskt). Och efter 10 år i förort var det lite trissvinst över hela grejen. För att slippa att vi skulle ställa oss på tvären försökte de se till att vi skulle vara nöjda med våra byten. Jag fick en billig tvåa i centrum… (och har sedan haft inneboende under resten av fertilitetsresan men det är ändå vansinnigt mycket större)

      • november 30, 2011 kl. 10:05
      • Svara

      Intressant! Jag har inte hört talas om hus där bara vissa av lägenheterna har dusch, men jag kan tänka mig den överraskande minen i hissen! 😀 Och visst gör man nästan vad som helst för ”målet”!

      Det är nog, som du säger, superviktigt att vara organiserad och använda väggarna så mycket det går. Fördelen med en liten yta är att man inte behöver leta på så stor plats när man slarvar bort något, och det borde gå fort att städa! Är man inte hemma så mycket så funkar det nog bättre än när man dräller hemma och inte gör något – jag i alla fall hade nog klättrat på väggarna.

      Men visst vänjer man sig. Jag har bott både smått och enormt stort, och efter ett par månader är det ”normalt”. Men jag tycker ändå att lagom är bäst, nu är vi två personer på 65 kvadrat och det räcker mer än väl. Tack för att du delade med dig!

    • Tantiluranovember 30, 2011 kl. 11:38
    • Svara

    Skulle nog inte kunna klara att färre än 2-3 rum att sprida ut mig på. Har nog varit rätt bortskämd tror jag. Det var precis 65 kvadrat jag flyttade till när jag lämnade hemmaboet. Efter ett tag blev vi två i den lägenheten, och det var precis som du säger, alldeles lagom stort. Sen har det ändrats på antal i familjen (några minus och några plus)men boytan har bara ökat hela tiden. Så kan det gå här i livet!

      • november 30, 2011 kl. 11:51
      • Svara

      Jag har nog också varit ganska bortskämd, eller kanske är fortfarande, med boyta. Vi har ju även sommarstugan att åka till. Mitt ex och jag bodde på närmare 250 kvadrat, men det blev till slut för stort. Det var tänkt att vi skulle bli fler, men det blev inte så, och vi använde inte hela huset. Ju mer jag tänker på det här med boyta, desto mer inser jag hur bra jag egentligen har det!

    • Tatiananovember 30, 2011 kl. 17:26
    • Svara

    Jag har bott på 23 kvm .Det var på Söder och jag jobbade jämt så det var uthärdligt .

    När mannen och jag gifte oss för 29 år sedan så flyttade vi in en lägenhet på 100 kvm ( vi bor där fortfarande ) och fölk förfasade sig över att vi bodde så stort bara vi två . Efter fyra år som gifta kom barn nummer ett och tre år senare barn nr två och då tyckte alla att det var en sååå hiiiimla tur att vi bodde så stort ( samma människor liksom )

    Nu är vi tre i lägenheten och lyckas bre ut oss där med. Därtill finnes sommarstuga mad gäststuga. Så vi är inte direkt trångbodda 🙂

      • november 30, 2011 kl. 18:02
      • Svara

      Oj! Vad härligt att ha kvar samma lägenhet! Självklart är det samma människor som klagar som berömmer… 🙂 Tycker också det är skönt med plats att bre ut sig på!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.