Dagens sklerosering var inte ett dugg kul, tårarna sprutade och jag har haft världens huvudvärk sedan dess. Men nog om den misären.
I morse klev det på två damer i 50-årsåldern på tunnelbanan. Den ena fick en sittplats bredvid mig, men sen var det fullt. De pratade högt och ljudligt, och klagade på allt och alla. De upprepade flera gånger att det är förjävligt att man inte får sitta när man är ”äldre”. Men frågade de någon om de kunde avvara en plats? Icke. Ingen flyttade ju på sig heller, för vem vill glädja surkärringar som just pratade skit om en?
Jag blir så irriterad på folk som inte säger vad de vill, eller som det är. Om man aldrig säger vad man vill, så får man det inte. Garanterat.
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Plus att, när fan är ”äldre”, kvinnor i 50-årsåldern? Jag hade lätt rest mig för en gammal, gravid eller för barn. Men inte otacksamma jäklar som inte har åldern inne
Precis. Särskilt som de kommenterade folk runtomkring dem på förolämpande sätt… 🙂
Jag är f*n lika äldre som dem snart och jag klagar inte om jag får stå. Fast jag undviker att åka kommunalt – på grund av alla puckon som åker!
Det är kanske därför jag älskar datorn.