Apropå det här med arga lappar, det är lite kul att folk i allmänhet sällan vågar säga vad de tycker och stå för det. I stället ska man skriva anonyma lappar och brev med mer eller mindre förtäckta hot. I vissa fall är det ju svårt att veta vem man riktar sig till, exempelvis när det gäller tvättstugeirritation eller hundägare, men ofta borde det gå att lösa verbalt.
Folk mår väl så mycket bättre när de fått ur sig vad det nu är som irriterar dem, men jag tror aldrig att en arg lapp löser ett riktigt problem. Om jag fick en skulle jag nog bara skratta. Det finns en rolig blogg som enbart handlar om arga lappar, och jag tycker i alla fall att det är roligt. Det är kul att folk inte vågar konfrontera varandra. Varför är det så?
Tror vi att problemet försvinner om vi gör ett halvhjärtat problem och skriver en lapp? Eller att vi kommer råka illa ut om vi talar om vad vi tycker för människan i fråga? Kanske är vi rädda för vad folk ska tycka om oss? Man kan faktiskt säga vad man tycker utan att hota, vara arg eller ens otrevlig. Det är så man löser problem.
6 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
En familj bland mina grannar ÄLSKAR att gå runt med protestlistor. Det är inte mycket bättre det – för man HOPPAR nämligen ÖVER att plinga på hos vissa grannar – som man ha svårt att kommunicera med. Barnsligt så det förslår!
Hahaha! Jag skulle nog nästan sträcka mig till att nämna ordet som börjar på i, och slutar på dioter.
Du har så rätt. Jag brukar skriva arga lappar till mig själv och inte ens det löser några problem.
Haha! Jag kör all in med en arg blogg, det har inte ändrat något heller…
Rolig blogg du har länkat, smart inlägg du skrivit också! Wå sant, så sant.
Tack Alice! Jag gillar den där sidan skarpt! 🙂