Det verkar ha blivit en ordentlig debatt angående att H&M använder en dataanimerad, standardiserad kropp i sina annonser. Fuskkroppar. De använder huvudet från en modell och ser till att kroppen har samma hudton som ansiktet, men i övrigt är alla kroppar likadana. Alla reklambilder som H&M använder är retuscherade på ett sätt eller ett annat, och det är väl något som nästan alla känner till?
Färger och skuggor fixas, skönhetsfel korrigeras, celluliter och födelsemärken tas bort. Nu vill folk att bilder som är ändrade ska märkas, så man vet att de är retuscherade. Det innebär så gott som varje bild i varje magasin och reklam i västvärlden.
Jag ser ingen större moralisk skillnad mellan en retuscherad bild och en dataanimerad bild – båda är ju fejk. Dessutom är det ju inte kroppen som är till salu, och kom igen, vi är väl inte så dumma att vi tror att vi blir så snygga med de kläderna på oss? H&M själva säger att det handlar om att visa upp kläderna på ett rationellt sätt, och jag tycker faktiskt att de har en poäng. Det blir väl mindre fokus på kropparna, när alla är likadana (och faktiskt inte helt utmärglade)?
Jag tycker i alla fall att det är betydligt viktigare att fokusera på om kläderna sys av barn, än hur modellernas fuskkroppar ser ut. Eller hur mycket bekämpningsmedel och vatten som går åt till den skitbilliga bomullen. Men det är väl bara jag.
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Exakt det jag försökt att förklara för folk så jäkla många gånger. Det är INTE kropparna som är till salu, utan kläderna. Modeindustrin har förmodligen inga som helst intentioner att pracka på oss några ideal eller ens att presentera ett ideal, frågan är om de ens tänker på att det är ett ideal/en norm. Det är bara vissa av oss som tolkar det som att de säger att man ”ska” se ut som på bilderna. Har man sådana problem med sin självkänsla att man tar åt sig grovt av en reklambild, får man jobba med självkänslan istället för att kräva att reklambilder ska visa fylligare kvinnor (eller vad det nu är man tycker är för enkelspårigt, snedvridet eller vad man väljer att kalla det). Är inte enkelt alla gånger, men går definitivt snabbare än att förändra ett ideal. Det ideal vi ser inom mode idag, kom ju på 60-talet. Lär alltså ta tid innan det förändras.
Att modeindustrin sedan har ett enkelspårigt ideal, det håller jag med om, likaså att det bör breddas. Dock mer för att det vore trevligt med variation, inte för att jag faktiskt tror att alla unga tjejer påverkas så himla negativt att de börjar svälta och spy upp maten bara de ser på en bild av en smal modell. Jag tror vi vinner mer på att ta hand om våra nära och behandla människor vi stöter på med respekt, samt att diskutera villkoren för de som tillverkar kläderna budgetkedjorna säljer, än vi gör på att kritisera budgetkedjorna för deras val av modeller.
Ja, verkligen! Det finns så många mer viktiga saker att hakan upp sig på. Som du säger, förändring tar tid, och jag tror inte att vi någonsin kommer se enbart oretuscherad reklam heller. Kul med så många, långa svar, tack!
Jag tror att jag måste ta och skriva mina åsikter i detta ämne – nå’n dag, kanske, när andan faller på. Jag har ju ett antal år på nacken (ännu ett konstigt uttryck) och varit med i svängen från det glada ’sextitalet’ till nu (och förhoppningsvis ett bra tag till!). 🙂
Det vore intressant att läsa! Ja, det är ett konstigt uttryck! Årsringar i nackfläsket (om man har något) liksom.