Sagor om ringar

Läste en så gullig historia i DN, om en kvinna som tappade bort sin vigselring för 16 år sedan. Det började med att hon lade den på diskbänken, och återfann den runt en liten morot hon själv odlat! Däremellan hade den gått via potatisskalen i diskhon till antingen komposthögen, eller som mat till fåren. All jord som familjen använde till morotsodlingen kom just från grönsakskomposten, eller komposterad dynga från fåren.

Såg en liknande grej på TV för ett tag sedan, om någon kille som ägnade sig åt sportfiske. Hans fru hade lämnat honom, och han åkte bort för att fiska. Han fångade en svärdfisk, och trädde ringen på svärdet innan han sedan släppte tillbaka fisken i havet. Många år senare lyckades han fiska upp exakt samma fisk – och ringen satt kvar.

Svärdfisk. Borttappade ringar.

Jag har ganska bra koll på mina saker, tror jag, det var länge sedan jag tappade bort något. Och jag har nog aldrig förlorat något som är särskilt viktigt eller betydelsefullt genom att jag själv slarvat bort det, tack och lov. Råkat radera bilder jag egentligen skulle vilja spara, visst, men vem har inte det. Jag vill tro att saker inte är så viktiga för mig, för det är väldigt få prylar som verkligen betyder något. Självklart skulle det vara besvärligt, och irriterande, men inte hela världen. Life goes on.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2011/12/sagor-om-ringar/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.