Så här mitt i veckan börjar tröttheten verkligen tillta. Det spelar ingen roll att jag går och lägger mig senast tio, när klockan ringer halvåtta på morgonen (vilket egentligen inte är särskilt tidigt) kan jag knappt tro att det är sant. Fy fan. Tre dagar till, sen vila. Ska på kalas på lördag, men eftersom den yngsta jubilaren bara fyller fyra år så blir det inte något sent firande.
Åkte med den första kvinnliga taxichauffören i morse. Hon var även den första chaufför på 6 veckor som frågade om jag hade ont någonstans, och om hon skulle försöka anpassa körningen efter mina problem. Visst kan man (tydligen) vara mer eller mindre avtrubbad på jobbet, men lite empati och omsorg om mig som kund var faktiskt riktigt trevligt.
2 kommentarer
Det finns guldstjärnor! 😀
Ja, och de uppskattas verkligen!