Det blev faktiskt lite bättre i axeln framåt kvällen, när jag slutade använda armen, och intog soffläge. Ryggskottet börjar ge med sig också. Min arbetsförmedlare ringde mig i går, och vi ska träffas i dag. Han sa att det har blivit något fel någonstans och jag har hamnat mellan både 5 och 6 stolar, för de ska få en varning ca 50 dagar innan a-kassedagarna tar slut, och de fick den också i måndags – 6 veckor efteråt. Han sa att vi ska föröka lösa det akuta problemet, och det hoppas jag verkligen.
Har forskat i saken och insett att jag är berättigad till åtminstone 223:- per dag jag jobbar heltid. 4683:- före skatt. Det innebär att jag nästan har råd att betala avgiften för lägenheten, men inte riktigt. Eventuellt är det annorlunda om man som jag är klassad med en funktionsnedsättning, men jag tänker inte hoppas på något. Hur kan det var värt att jobba heltid för det, när det är så oerhört jobbigt? Jag känner mig riktigt lurad, om det skulle vara på det här viset. Den här tiden hade jag kunnat använda till något bättre.
Det kanske är meningen att man inte ska ha pengar till varken mat, sjukvård, mediciner eller resor med lokaltrafiken. Men det kan fan inte vara meningen att man dessutom ska jobba heltid. Jaja, skit samma. Ingen idé att spekulera, vi får helt enkelt se i hur det går när vi träffas i eftermiddag.
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
En tumme ner. Och en hållen tumme.
Japp 🙁
Du har förstått Sverige 2012: Man ska vara bostadslös, inte ha pengar till mat och kläder, medicin och sånt. Om man måste bo inomhus får man flytta till sin gamla mamma eller pappa, typ. Tjolahopp!
Och… ja just det! De som är sjuka ska tvingas ut i jobb utan lön och de som är friska och vill jobba får bara gå och dra tills de tar livet av sig. Så blir det så bra så när statistiken visar att antalet arbetslösa har gått ner. 👿
Jag börjar haja hur det funkar nu. Mårr.