Stackars katten var helt mosig och trasig när han kom hem. Veterinären sa att han börjar få en missfärgning (haha?) i ögat, och att det är därför såret inte vill läka. Missfärgningen kan vara början till nekros, vilket han haft i andra ögat tidigare. Dödssockret. Efter diskussion med några kollegor kom de fram till att inte operera förrän, eller om, det bryter ut. Så nu fortsätter vi med piller och ögondroppar tills nästa besök om ett par veckor.
Han snubblade runt lite, men i övrigt satt han mest med struten och glodde i ett hörn. De sa att ögat kommer vara väldigt mycket mer irriterat ett par dagar. Åhh, lillkatt, stackars fjant. Han är den mysigaste, dummaste och roligaste katt jag någonsin känt, varför kan han inte bara få ha det bra? Och jag då? Jo. Har inte hört något från arbetsförmedlaren. Ska till läkaren i morgon och prata om rygg och axel, eventuellt åtgärda axeln också, om sjukgymnasten har hunnit snacka med honom om det.
Ska jobba några timmar på morgonen först, bara jag får sova i natt. Nu blir det soffläge en stund med TV. Apropå TV, ”Våra pinsamma kroppar” sänds nu igen, och jag har fortfarande inte fått svar på originalmailet till Kanal 5 i början av september. Eller jo, det kom ett mail två månader senare där det stod att det var vidarebefodrat till en annan person, sedan dess har jag inte hört något. Bra jobbat, kanske redaktionen är trasig också.
2 kommentarer
Klappa katten från mig! Snällt. (Jag har lite kattskräck, men lilla ögonkatten tycker jag synd om, strut och allt!)
Han är för tillfället ytterst ofarlig och hängig. Och klappad från Tofflan. 🙂