Det är lite kul med alla människor man ser när man är ute och flänger i stockholmsnatten. Det är så totalt annorlunda från det ”normala” klientelet man är van vid dagtid. Tjejer med tunna nylonstrumpbyxor flockas kring snubbarna med dyrast bil. Folk kämpar med att försöka hålla sig vakna, så att de inte missar att kliva av bussen på rätt hållplats. Män som skäller ut lyktstolpar efter noter.
När vi satt på Gullmarsplan och väntade i helgen, såg vi en kille med dimsyn som satt och drack öl. Han var så full att allt gick i slowmotion. Fast det var inte det som var det roligaste med honom. Han såg ut ungefär som Vince Neil i Mötley Crüe, en blekt blondin med mer smink än jag själv! Han hade supertajta röda läderbrallor, boots med tillhörande snusnäsdukar virade runt dem, och fler smycken än någon kommer undan med. Förutom möjligtvis en och annan rockstjärna. Själv var jag nog hyfsat normal, fast det tror väl alla att de är.
Eller så är det precis samma människor som man ser på dagtid, utspökade och halvgalna. Med undantag för de äldre. På något sätt hoppas jag att det inte är så…
6 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Åh vad jag kan sakna det glada 80-talet då vi spökade ut oss alla tider på dygnet och var full normala ändå. I alla fall om man som jag bodde i Stora Staden. Det var verkligen stor, mycket och överdrivet på alla sätt och vis – men gud så kul man hade!
Haha! Jag gillar när det är så! Lite trist när alla ser likadana ut, och ingen sticker ut. 🙂
….åhhhh, det försvann en ’massa’ t’n ser jag nu…naturligtvis ska det stå… fullT normala… och…. verkligen storT!
Gissade nästan det! 😉
God natt och sov gott!
Det blev en ganska god natt, men inte vaknade jag något! Klubbad säl…