En lagändring kan äntligen på vara väg när det gäller insemination av ensamstående kvinnor som vill bli föräldrar! SvD, DN och Aftonbladet skriver alla om det här i dag, och jag tycker att det är hög tid att lagen ändras. En vuxens lämplighet att ha barn har väl ingenting med om personen i fråga är gift eller sambo att göra? Det finns tiotusentals ensamstående föräldrar som fixar det utan några som helst problem. Den biologiska klockan tickar hos många, och alla har det faktiskt inte så himla bra att de träffar den rätte just i tid.
Nu kan svenska singelkvinnor ändå bli inseminerade, men bara utomlands, och det är en kostsam och osäker historia. Är det inte ganska bra att ensamstående får insemineras här i Sverige, när de uppenbarligen verkligen vill ha barn? Är det inte bättre än att de skaffar barn med någon som inte egentligen vill ha ungen? Eller än att växa upp i ett hem där det bråkas, och barnet inte är efterlängtat och älskat? En trygg uppväxt har ingenting med hur familjen ser ut att göra. Även massmördare kan växa upp i kärnfamiljer.
Är det bara jag som har tänkt på att ofta är det de som är minst lämpade som har barn, som får en himla massa ungar utan att ens anstränga sig, medan många intelligenta människor som verkligen vill och försöker länge inte lyckas? Ja, jag generaliserar hej vilt, men så uppfattar jag det i alla fall. Hur som helst, en av de sista lagarna som S lade fram innan de förlorade makten var Lagen om genetisk integritet. Där slogs det fast att kvinnor som insemineras måste vara gifta eller sambos.
Nu har alltså M, C och FP gått vidare i frågan utan KD, för att göra ett nytt lagförslag. Så här säger Göran Hägglund till Aftonbladet:
-”Nu vill man lagstifta bort barns rätt till sin pappa, det tycker jag är riktigt, riktigt dåligt”.
Jag tycker att det är riktigt dåligt att många inte ens får en chans att bli föräldrar, för alla har inte råd att åka utomlands för att genomföra den här behandlingen. Och det är dåligt att alla inte fattar att kärnfamiljen som den såg ut på 60-talet inte existerar i dag, särskilt när de är politiker, och i synnerhet när de råkar vara socialminister.
12 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Jo, visst kan väl en massmördare kan växa upp även i en kärnfamilj. Men Anders Breivik växte väl upp med en ensamstående mamma och var frånskild från sin pappa under stora delar av livet.
Mycket möjligt, men de flesta som växer upp utan pappa är helt vanliga människor. Manliga (eller kvinnliga) förebilder är inte alltid pappor (eller mammor).
Jag är nog gammaldags och tycker att ett barn har rätt till en mamma och en pappa. En inseminator blir ju inte riktigt en pappa, utom biologiskt…
Jag tycker att barn ska ha rätt till en bra uppväxt, oavsett vilka personer som finns i den. 🙂
Ingen ekonomiskt subventionering av spermadonationer. Den som vill ha det får betala fulla kostnaden själv.
Alla spermadonation ska ske öppet, så att barnet när det blir myndigt har rätt att få veta vem pappan är.
Så är det ju nu också, men bara att slippa åka fram och tillbaka till något annat land spar ju stora belopp.
Veta vem pappan är? Jag vet inte om jag håller med om det. Han är ju inte en pappa.
Breivik växte å andra sidan inte upp med en _frivilligt_ ensamstående förälder. Däremot, när det blir fler barn som delar denna bakgrun, kommer det förstås också finnas kriminella som har frivilligt ensamstående föräldrar. Men det skulle förvåna mig om det var en större andel av dessa som blev kriminella än vad det är som har två föräldrar.
Och nej, en donator är inte en pappa – så långt är allt rätt (mitt barns kvinnliga donator är inte heller en mamma – för si den positionen har jag redan lagt rabarber på)
Jag tror också det. Man blir inte automatiskt en trasig människa för att man bara har en förälder – men man kan bli trasig om man har en dålig (förälder).
En donator kan aldrig kallas mamma eller pappa, håller med dig om det. Bidragande faktor, kanske. 🙂
Vem säger att det barnet kommer vara utan en manlig förebild hela livet? Det finns troligen en annan manlig person i mammans närhet som kan hjälpa till. Eller så kanske det tillochmed kan bli så att mamman träffar en man, som kan vara en manlig förebild för barnet. Varför måste allt vara svart och vitt i allt?
Precis, oftast är det ju så. Bara för att man är ensam när man skaffar barn betyder ju det inte att det alltid kommer att vara så! Likadant om man gifter sig och skaffar barn, då finns det inga garantier för att de vuxna kommer att älska varandra för all framtid heller. Morfar, morbror, mammas vänner, lärare, idrottsledare, idoler – det finns mängder med manliga förebilder!
Gud nej… Och även om jag nu inte skulle träffa en man har jag svårt att se min bror och pappa som kvinnor… Jag tror de kommer att vara perfekta förebilder, och kommer det sedan till en *särskild* så är det en bonus för vår familj.
Ja. Det är bara att inse att alla har olika förutsättningar och familjekonstellationer! Lagen som den är nu är så urbota dum, och drabbar bara de individer som inte har det så lätt.