Nä, det var ingen vidare bra dag i går alls. Mina vantar är lokaliserade, de finns på lantstället. Bra, det betyder att jag inte är slarvig, för det ogillar jag. Jag gick inte ut mer heller, det var verkligen skitkallt ute. Ett tydligt vårtecken, alltså. Det står ingenting på schemat förrän på torsdag, när jag ska till sjukgymnasten igen. Det blir bara träning, och lite allmänt omhändertagande av mig själv.
I dag ska jag nog roa mig med en ansiktsmask, kanske färga ögonbrynen till och med! Jag har inte begåvats med lika mörka ögonbryn, som resten av håret. Trist. Älskaren R skrattade när han frågade vad jag skulle göra i dag, och nämnde något om misär. Fast det finns säkert folk som är avundsjuka på mig ändå. Fick huvudvärk i går eftermiddag, som fortfarande sitter i, och det stör mig. Jag orkade om möjligt ännu mindre då.
Det känns som om jag måste ta tag i något att sysselsätta mig med för att inte däcka ihop totalt de närmaste dagarna. Men jag har inget att göra, och jag har så sjukt ont. Det är som om nerverna i ryggen har fått frispel och skickar signaler lite kors och tvärs. Nej, dags för ett ryck. Jag ska ha ägg och bacon till frukost, så det så.
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Hej Klara! Kommit från bassängträning och nu druckit en kopp kaffe. Det har börjat bli en vana att titta in till dig för att se hur du hanterar ditt ”tråkläge”. Jag försöker ju lära mig på att lyssna på hur andra gör. Ja, jag tror att det finns människor som är avundsjuka, men den som är det får gärna ta min plats och så kan jag gå tillbaka till mitt arbete, som jag trivs mycket bra med. Jag har ju förmånen att ha ett arbete att gå tillbaka till så snart mitt knä är ok. Jag skriver i min blogg idag om drömmar och om jag ska förverkliga en galen sådan, allt för att hålla humöret uppe. Ha en fortsatt fin dag!
Tack detsamma! Det låter som en ganska bra början på dagen! Tänk vad synd det är om de som är avundsjuka på oss, de vet inte hur bra de har det. Tråket går upp och ned, men så länge man trivs med sig själv tycker i alla fall jag att det inte är hela världen att vara ensam mycket.
Inte kul! Jag hade inget att göra under två och ett halvt år, men jag hade ingen värk som du. Tycker att du är stark som inte ger upp och som ändå försöker ägna dig åt vettiga saker, som att blogga.
Styrkekram!
Har inte så mycket att välja på, egentligen! Klaga gör jag ju titt som tätt i alla fall, det är sköööönt ibland! 🙂