Må dåligt av Facebook och nobbing

I dag kan man läsa att en miljon svenskar mår dåligt om de inte får logga in på Facebook, och då främst lågutbildade, låginkomsttagare och kvinnor eftersom det är dessa som använder Facebook mest. Många känner att de halkar efter om de inte är uppdaterade hela tiden, och så jämför de sig med andras profiler. Och alla vet väl att folk är helt ärliga om hur de ser ut och hur lyckliga de är, och inte alls försöker framstå som bättre än de är? Nej, tydligen inte… Hur som helst, en ganska intressant artikel.

Vidare, nobbing. Kom igen, behöver vi verkligen ett nytt ord för att vara utfryst på arbetsplatsen? Nej. Om folk bara vågade säga vad de tyckte, tala om för diverse mobbare, nobbare eller utfrysare hur det känns när de blir behandlade på det viset, och stå upp för sig själva så skulle det inte ens vara ett problem.

”Nobbning tar sig uttryck som att man får för få eller enkla arbetsuppgifter.” Ok, men man har fortfarande ett jobb. Jag skulle vara skitglad bara jag fick klistra igen kuvert en hel dag, liksom. Men det är klart, journalister måste ju hitta på något att skriva också….

Till sist, jag läste att hallåa-traditionen tog slut på SVT i går kväll. Ansiktena försvinner, men rösterna kommer att finnas kvar. Justine Kirk, som var den sista hallåan som fick uppdraget att säga adjö i går kväll säger: -”Jag vet att det finns tittare som har sett mig som en vän eller ett sällskap i tv-soffan”. Stackars, stackars människor som spenderar så mycket tid framför TV:n, tycker jag då.

Jag kommer inte överhuvudtaget att sakna hallåorna. All information om programmen jag behöver finns i min TV-app eller på internet, och tablån visas ju ändå. Den enda skillnaden är att ansiktena på de som pratar inte syns.

Jobbigt om man hör dåligt, och behöver se ansikten för att förstå allt, men tablån syns ju alltid ändå, och informationen finns ju att hämta på andra ställen. Jag tror inte jag har hört dem prata om något särskilt viktigt i alla fall. Att 87% av Aftonbladets läsare vill ha dem kvar tyder i alla fall på att folk gillar gamla vanor, och skyr förändring.