Jag är förtjust i grodor. De är så himla gulliga, på nåt sätt. Och inte ett dugg äckliga. På promenaden i går passerade jag en liten tjärn i skogen, och hittade några såna här små yngel. Taddpolar. De simmar så roligt!
Sen höjde jag blicken lite och tittade runt omkring i tjärnen, och jävlar! Det var ett grodyngelinferno utan dess like! Den här bilden är alltså tagen på en meters håll eller så, och hela det svarta fältet är ett stort yngelkluster. My god, vad mycket grodor det kommer att vara där om ett par veckor! Det finns tydligen någon sån där grodtunnel under vägen här, fast grodorna verkar inte fatta att de ska gå där för att slippa bli överkörda. Dåligt skyltat, kanske.
Jag fick aldrig ha grodyngel när jag var liten, alla andra hade vid något tillfälle några yngel i en burk. Så orättvist. Jag kommer ihåg någon gång när jag och älskaren R letade och fångade såna när vi var små. Vad äter grodyngel, egentligen? När de har blivit så här stora har de ju inte den där slemmiga säcken med näring kvar, så vad stoppar de i sig? Det kanske är dags att ha några nu…
5 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Vi gav dem fiskmat. Det blev nog aldrig någon fullt utvecklad groda men åtminstone lite bakben (kanske någon fullväxt förresten), fast våra dog nog av syrebrist?! eller.. de börjar väl andas luft efter ett tag. Frågan är om det är lagligt att samla in grodyngel…
Var tvungen att kolla upp det. Naturvårdsverket säger: ”Det är däremot tillåtet att ta hem lite rom eller yngel för att studera
utvecklingen till vuxet djur, men därefter måste det färdigutvecklade
djuret sättas tillbaka på den plats där det
samlades in.”
Vilka bra och givande svar, tack! Jag ska definitivt överväga saken!
De äter mygglarver och…varandra, så låt dem kalasa ifred. namnam
Hahaha, oj då! Ja, efter lite övervägande kom jag fram till att de får bo kvar i sin tjärn, och jag går och kollar framstegen där i stället!