Fotboll och laget

Jag bryr mig inte ett dugg om något jävla fotbolls-EM. Inte om någon fotboll över huvud taget, eller någon annan lagsport heller för den delen. Jag fattar inte grejen. Okej om man tycker att fotboll är en intressant sport och så, men den där jäkla hysterin kring ett lag förstår jag mig inte alls på. Tidningarnas hemsidor är fulla med resultat, analyser och framförallt gissningar och spekulationer.

Hos många handlar nästan om idolavdyrkan, folk följer precis allt som händer, och vet allt om alla spelare och deras historia. Folk ägnar sig åt vad som närmast kan likna ritualer och ceremonier innan matcher, för att det ska gå bra för laget. Många går in i något sorts kollektivt trans, och i vissa fall dumhet. Eller som de kallar det: Öl och fotboll. För det hör till. Hur som helst, vad är grejen?

Varför kan folk inte bara älska fotboll hemma, ensamma eller tillsammans med kompisar? Varför måste folk ge sig ut och skråla i grupp så fort det är en match? Eller fira efter en vinst, när samma människor knappast tar med sig folk ut och firar på samma sätt när flickvännen fyller år? Måste man vara störig bara för att det är match? Jämför hur mycket stök det är ute på stan efter ett derby, med hur det är efter en konsert eller ett schackparti, liksom.

Ger lagsport människor som vill känna att de passar in någonstans ett andrum? Är det genom fotbollen, eller någon annan lagsport (trots att personen i fråga inte spelar själv) som en del människor kan vara någon? Och varför frågar dessa människor inte sig själva: ”Är det verkligen den här människan jag vill vara”?

Är det förresten så himla viktigt att passa in någonstans? Visst tyckte man det när man gick i högstadiet, men sen insåg man ju att det spelar faktiskt ingen som helst roll. Att kunna identifiera sig med en grupp säger väl egentligen ingenting om vem man är som person? Jag har i alla fall aldrig i vuxen ålder brytt mig om att tillhöra en grupp. Och jag vill inte begränsas av det, inte heller vill jag att folk ska ha förutfattade meningar om mig på grund av en kollektiv uppfattning om människorna i en viss sorts grupp.

Jag gillar att sporta. Träning är kul, fastän det var många år sedan jag kunde springa eller hoppa, på grund av ryggen. Det finns mycket man kan göra ändå. Jag kan tycka att det är helt okej att TVn är på om det är friidrott, tyngdlyftning, eller någon annan sport som inte klumpar samman alla deltagare till ett lag. På något sätt känns ordet lag nästan som ett skällsord!

Självklart förstår jag att det finns många människor, förmodligen en majoritet, som ser på fotbollen i godan ro ensamma, och gillar det för vad det är. Det skrev jag i början, och det här inlägget handlar inte om det. Jag förstår bara inte varför en del människor lever genom ett lag, eller känner tillhörighet enbart genom att heja på sport. Jag antar att jag inte är en lagspelare (vilket för övrigt är en av de dummaste klyschor som finns på arbetsmarknaden, för jag är jävligt bra på att samarbeta).