Vi åkte förbi en fruktansvärd byggnad när vi var ute och letade badplatser för ett tag sedan, förresten. Den låg i Oxelösund, som för övrigt inte verkar vara ett särskilt roligt ställe, om man inte är båtmänniska. Hur som helst, kolla in den här kyrkan, som ligger högt uppe på en kulle. En riktigt ful kyrka, helt enkelt.
Alltså, jag gillar gamla kyrkor, för de är vackra och oftast finns det många intressanta konstföremål. Men de här brungrå tegelklumparna, som ser tråkiga och minimalistiska ut på insidan, ger jag inte mycket för. Den här, S:t Botvids kyrka, är byggd 1957, och ska vara någon sorts sjömärke. För den syns väldigt bra, både från hav och luft. Vi har lantstället tvärs över vattnet från Oxelösund, och kyrkan syns ända dit, fast det är ett par mil bort. Den är tyvärr en fruktansvärt ful kyrka, och tillsammans med järnverket lyser de upp natthimlen…
När vi åkte förbi var det klockringning, de spelade en extremt falskljudande variant av en känd sommarpsalm, som ekade väldigt bra i hela bostadsområdet runt omkring. Min gehörnerv i skallen höll på att brista. Varför, o varför måste man spela melodier, när det blir så mycket vackrare med bara en ton? När man inte har några andra toner att jämföra med hör man ju inte hur falskt det är!
2 kommentarer
Gräslig!!!
Ja, tacka vet jag Gaudi! 🙂