Krabbor

Jag gillar verkligen skaldjur! Det är nog det godaste jag vet, men de ser ju inte så himla roliga ut. Innan de är tillagade ser de riktigt otäcka ut, och dessutom nyps de små jävlarna. Förra sommaren såg vi pyttesmå söta krabbor på västkusten, som man enkelt kunde man fiska upp med lite räkskal som bete på en lina. Men såg jag en kokoskrabba ute och knalla omkring skulle till och med jag skynda mig därifrån.

Det är världens största landlevande kräftdjur. Dessutom kan den klättra i träd! De käkar bland annat kokosnötter (obviously), och krabborna kallas även palmtjuvar. De kan väga upp till 5 kilo, och kan leva i 50 år, men jag är inte helt säker på om bilden verkligen är oredigerad. Det kan vara en liten soptunna, men även om så är fallet så är det en hemsk krabba!

Men kokoskrabban är ändå ingenting jämfört med den japanska spindelkrabban, som kan mäta 5 meter mellan klospetsarna. Galet. Den har i och för sig en väldigt liten kropp jämförelsevis, därav namnet, men den är vidrig. Vidrig! Det var dagens biologilektion om äckliga krabbor, håll till godo. Nu ska jag tina några räkor.