Stulna kräftor smakar bäst

Kräftskivor, var det ja. Det var kanske fem år sedan, och mitt ex var inte särskilt förtjust i kräftor, så jag passade på att äta det en kväll när han inte var hemma. Ensam. På den tiden hade jag inte bara den svarta och den grå luddskallen, utan även en vacker liten ras-luddgrej. Alla tre älskar fisk och skaldjur.

Dukade upp på köksbordet; ett fat kräftor, ett fat bröd, smör, ost och ett stort glas vatten. Det var nog det absolut dummaste jag kunde ha gjort just då. Inte vattnet alltså, utan kombinationen av allt det. Alla tre försökte sno kräftor, den grå älskar smör, så han var på det också, och den svarta är helt tokig i att dricka vatten ur mitt glas. Till en början satt jag och motade bort dem, och försökte stänga in dem i ett annat rum. Men jag kunde inte bära alla tre samtidigt, och den ena smet när jag stoppade in den andra i rummet bredvid – samtidigt som den tredje försökte sno kräftor. Och så vidare.

Ett fat med kräftor. Skaldjursfest!

Till slut tröttnade jag, för på en kvart hade jag fått i mig en klo, och brett en smörgås. Ställde undan smöret, sen fick de härja fritt så att jag fick matro. När jag hade ätit färdigt var det bara att börja städa. Skalrester, som de hade slickat på, låg lite här och var runt bordet. Hittade en hel kräfta under sängen (det var en jävla tur att jag kollade där, tänk er stanken efter en dag!), och en i bokhyllan. Just då var luddskallarna inte så populära här hemma…

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2012/08/stulna-kraftor-smakar-bast/

2 kommentarer

    • Tofflanaugusti 19, 2012 kl. 20:22
    • Svara

    Underbart inlägg, based on a true story! 😆

    1. De var inte så populära just då. Men nöjda. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.