Dvala och byfånar

Umeå igen, alltså. Var helt däckad på Arlanda, och somnade nästan i stolen där jag väntade. På planet fick jag dvala lite, men när piloten sa att vi skulle gå ner för landning, då slocknade jag. Vaknade av att planet slog i marken, haha! Åkte direkt till smärtkliniken, och fick genomlida flera stick på diverse nerver. Som vanligt kände jag inte någon skillnad efteråt, förutom att det gör mer ont av att ligga på mage och bli huggen ganska djupt.

Älskaren R följde med, och det var skönt att ha sällskap och bärhjälp. Vi gick och åt lunch på ett sushihak vid torget, och jag fick den torraste yakiniku jag någonsin stött på. Dessutom var köttet senigt och i alldeles för stora bitar, så det blev lågt betyg för mat som ändå kostade hundra spänn. Men snygg var den, och man kan tycka att det vore mer värt att lägga den ansträngningen på att se till att maten blir god i stället.

Yakiniku på sushihaket i Umeå. Den torraste och tristaste jag någonsin ätit. Om dvala och byfånar i Umeå

Sen hasade vi runt lite på stan, och blev både förundrade och lite äcklade över ett par, som jag faktiskt såg förra gången jag var här också. En tjej i rullstol, ganska söt, utländskt påbrå och till synes helt normal. Och så hennes kille (antar jag): Rakat huvud, shorts, bar överkropp och tribaltatueringar, riktigt fet ölmage som hängde över shortsen och dallrade, och bröst som liksom vilade på magen när han satt ner. Dessutom var han lågpannad, lite åt neandertal-hållet. Nåja. Nu sitter vi och fikar, ett par timmar kvar till vi får checka in och jag får dvala lite till. Jag jobbar hårt med att utvärdera smärtan så länge…

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2012/09/dvala-och-byfanar/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.