Äcklig sås

Alltså, jag blev så jäkla arg i går kväll. Vi spelade Monopol, jag och älskaren R, och jag förlorade. Fort, dessutom. Hela partiet var över på en och en halv timme, och min stora pengahög byttes ut mot svordomar och hån. Vi blir alltid riktigt elaka när vi spelar mot varandra, för båda är skitdåliga förlorare! Vi menar inget illa med det, men om någon utifrån hörde vad vi kallar varandra skulle de nog undra hur det stod till i förhållandet… Nåja, det går över fort, och vi har väldigt kul under tiden också.

För övrigt kan jag meddela att irritationen av reklamen till Erik Lallerstedts sås är ingenting mot den irritation jag kände när jag smakade bearnaisesåsen. De hade inte sorten jag brukar köpa på stormarknaden, så jag provade Eriks sås för den var på extrapris. Ångrade mig bittert, för jag kommer inte kunna äta upp den. Den smakade bara vinäger, riktigt stark och riktigt vidrig. Det var faktiskt den enda smaken jag kunde urskilja, och starkt var det. Vedervärdigt.

Drack ett par glas vin till maten (för att försöka maskera smaken av sås), sen satt vi i pungsoffan och hade en sittfylla framför en film. Någon fightingfilm, jag var måttligt road, och satt och surfade lite i stället. Fick förresten ett besök av en hund som bor i området, den hade smitit hemifrån och var på vår tomt när vi gick ut. Hunden blev både skraj och överraskad, och skällde ut oss i flera minuter innan den vågade hälsa. Om det var någon som inte förstod sammanhanget mellan alla saker jag har skrivit om i det här inlägget, så är ni inte ensamma. Jag tror inte att det fanns något. God söndag.