Jag har sällskap. Eller är jag i gott sällskap? De misstänkta kanelgifflarna har ett tvetydigt budskap på baksidan av påsen. Är det svengelska, eller är behöver någon fler högskolepoäng i att klippa och klistra? Det står ”I got sällskap” på mitt paket med kanelgifflar, och det var nog inte riktigt meningen. Ganska roligt ändå, för det är ju alltid trevligt att umgås med en bulle. Eller inte.
Ganska goda ändå, de där gifflarna. Lite plastiga, men de har hyfsat bra smak. Tyvärr torkar de ju så fort man har öppnat påsen, men om man äter upp dem på ett dygn är de fortfarande okej. Sen får man lov att ge dem till någon som klarar av torra bullar. Det värsta jag vet i kakväg är torra småkakor, och torra bullar. De växer i munnen, och går knappt att svälja. Fy fasen. Det ska vara mycket smör och mycket socker, och helst inte så hårt gräddade, annars tar jag hellre en apelsin. Men det är skönt att jag har sällskap av bullarna medan jag äter dem.
6 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Min käre sambo käkar opp giffel-påsar på en 30 minuter. Och smal som en sparris. Han berättade just att när han jobbade som isoleringsgubbe, så körde de termos-kaffe, cigg och gifflar till lunch de dagar då det var tajt om tid. Nöden har ingen lag!
Författare
Haha, det låter inte alls dumt! Men får man inte liiiite ont i magen…?
De här bulljävlarna är så små att man gott/got?/goth? kan äta upp hela påshelveten när man har öppnat den!
Fan va jag svär hos dig idag igen, sorry!
Författare
Haha, svär på! 😀 Nu blev jag faktiskt jävligt sugen på gifflar.
Jag uppfann just ett ord: Snällskap!
Författare
BRA ord! 😀