Vi ska få en ny lärare från och med i morgon, och resten av den här perioden som varar i 8 veckor. Eller nåt sånt. Den vi hade var bra, och rolig, men tydligen inte bäst på det vi går igenom nu. Den nya är tydligen mer pedagogisk – som om jag behöver det… Nä, just det. Det var ju tänkt att jag skulle få ”plugga” hemifrån under hela den här perioden, eftersom han insett att det inte finns någon orsak till att jag är där egentligen. Nu vet jag inte längre. Han har i alla fall informerat henne, men eftersom vi fortfarande (efter två veckor) inte har tillgång till något läromedel, och vi liksom får börja om, dröjer det väl ytterligare ett tag.
De flesta andra i klassen var väldigt missnöjda med beslutet om en ny lärare, och skyllde på saker som att den vi haft är så trevlig, eller att de just lärt sig hans sätt att förklara saker, eller att ”hon såg ut att behöva glasögon”. Öh, vafan? Det är väl kunskapen man vill åt, och inte den som förmedlar den? Och om de går in med den inställningen lär de ju inte tycka att det blir bra heller. Jävligt löjligt, tycker jag. Folk sa ”jag kommer inte lära mig något av henne”, utan att ens ha mer än sett henne när hon presenterat sig. Nä, skit i att lära dig något då, men skyll dig själv.
Jag bryr mig inte, det är deras inställning det är fel på. Men att ”vuxna” människor går omkring och tänker så där – och till och med uttrycker det – förvånar mig. Att få en sak förklarad för sig på fler sätt är bra, särskilt eftersom de verkar ha så svårt att fatta från början. Och att de uttrycker ogillande om en ny lärare de inte känner, till andra i klassen som de inte heller känner är lite skrämmande. Särskilt som ogillandet rör bytet från en vit man till en färgad kvinna med brytning, och vi alla har skrivit på ett avtal gällande diskriminering… Det kanske inte är det avgörande, men visst fasen börjar man undra.
