Vidrig dag

Måndag. Inte en särskilt rolig sådan, verkar det som. Ska börja med att försöka få tag på anordnaren av kursen jag ska på från och med nästa vecka, igen. Jag är anvisad att gå den, av Arbetsförmedlingen, men de kunde inte svara på hur de löser anpassningen för någon med mina funktionsnedsättningar. Det får jag tydligen ta reda på själv, och vad gör jag om den inte anpassas?

Om jag ska vara där på halvtid behöver jag höj- och sänkbart bord, och möjlighet att ligga ner emellanåt. Om jag måste anteckna behöver jag en dator att göra det på, eftersom jag inte kan skriva med penna mer än ett par minuter. Gör jag det är handen, upp till armbågen, oftast paj i ett par dagar efteråt. Det är faktiskt inte särskilt kul att behöva äta med gaffeln i fel hand (eller i värsta fall – inga bestick alls), och att knappt kunna borsta tänderna själv. Lederna i handen gör så jäkla ont när man måste hålla något så hårt och röra den så kontrollerat. Att inte använda pennor var den första rekommendationen jag fick, men det har jag ju vetat i flera år. Det går inte. Vem tillhandahåller en bärbar dator då?

Penna, skriva

Och måste vi överhuvud taget inte anteckna, om all information finns i kursmaterialet, vad ska jag då ens dit att göra? Slipper jag att åka fram och tillbaka och vara i en folksamling, så orkar jag läsa flera timmar mer. Garanterat. Och jag skulle förmodligen göra bättre ifrån mig också. Jag orkar inte sitta och lyssna på någon som berättar vad det står i en bok, då läser jag boken. Det är väl självklart? Särskilt när varje dag i mitt liv gör så jäkla ont att jag faktiskt överväger att åka in akut då och då.

Men men. Det är inte en utbildning särskilt anpassad för de med funktionsnedsättningar, men de får väl se till att ordna vad som behövs, om jag tvingas att vara där. För det kan väl inte vara meningen att man ska behöva köpa en dator för att kunna föra anteckningar? Folk fattar inte smärtan och ansträngningen av att vara på en skola, bland folk, och försöka koncentrera sig på något annat än smärtan. Skit samma, jag hoppas att jag får tag på honom. Sen ska jag till vårdcentralen och träffa husläkaren. My god, vilken hemsk dag det kan bli, önska mig lycka till.


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2012/10/vidrig-dag/

10 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

  1. YNK! och jag önskar att jag kunde hjälpa dig….men det kan jag ju inte för jag är inte läkare, inte rik, inte företagare,….
    Men jag kan önska dig lycka till och hoppas att allt blir som DU vill!

    1. Ja, i dag är det ynk! Tack för omtanken, kram!

  2. Nej, du har så rätt. De fattar inte hur det blir efteråt ( och så om man har fräckheten att se fab ut som du gör ) med monumental trötthet, dimsyn, hur ljuden förstärks i huvudet för att man blir trött och hur jobbigt det är att ha ont 24/7 .

    Jag tänker på dig och håler tummarna till max
    Kram

    1. Tack snälla. Det är som att oavsett hur många gånger jag berättar det, så går det inte in. Det ögonen ser smäller högre än det öronen hör, vilket är förjävligt. Kram!

  3. Självklart att jag önskar dej lycka till!!! Men Arbetsförmedlingen verkar ju inte klok. Så sjuk som du är ska du ha sjukersättning 100 %. Fattar inte Försäkringskassan det? Det är skit med samhället idag. Det är de friska, starka och rika som får all hjälp. Inte de som verkligen behöver det.
    Styrkekramar till dej!

    1. Jag fattar inte heller. Jag går gärna en utbildning, men då ska jag klara av den. Det är inte innehållet som är problemet, utan den totala bristen på anpassning.

  4. Önskar att jag kunde ta dig till mitt jobb, jag skulle behöva avlastning och du skulle få nåt vettigt att göra. Dessutom kunde vi ha skitkul, borden är höj- och sänkbara och arbetsgivaren är så lyhörd för minska ergonomiska önskemål…

    1. Ja, det hade varit roligt! Lite långt att pendla, dock… 🙁

  5. Jag kan inte förstå hur de kan anvisa dig till en kurs för friska arbetslösa?! Det där MÅSTE gå att lösa vet du… Förstår verkligen hur du tänker och kan relatera till allt. Tänk så här: du har kommit så långt att du vet vad du behöver och mår ”bra/bättre” av. Nu gäller det att förklara det för andra. Du fixar det! Jag tror på dig! 🙂 Kram

    1. Ja, det har du rätt i. Tyvärr tror ju folk i allmänhet mer på vad de ser, än vad de hör, och jag vet inte hur många gånger jag har förklarat det redan! 🙁 Nytt försök i morgon i alla fall…

Kommentera!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: