Samåkningsfail

Fick åka med en väldigt förvirrad tant på väg till jobbet i går. Hon skulle till någon adress i en förort i närheten av där jag bor, och skulle släppas av före mig. Chauffören hade inga problem med att hitta dit, och när vi kom fram sa hon: ”Nä, jag bor inte här, det är inte rätt”. Nähä? Chauffören dubbelkollade så att adressen överensstämde med den han fått uppgift om, och att det var rätt i GPS:en. Jodå.

Jag känner inte alls igen mig!” Då beskrev han precis hur det såg ut, att vi stod på en gårdsplan med en liten trappa med fyra steg ner till porten. ”Trappa? Nej, där jag bor finns ingen trappa”. Nähä. Kanske det finns en annan ingång till huset då? ”Nej, det finns bara en ingång”. Sen erbjöd sig chauffören att följa med till porten och titta om det inte var rätt ändå, men hon ville inte det.

Då sa han att han skulle köra hem mig först, och sedan leta vidare.  Svängde ner från gårdsplanen, och när vi kom ut på gatan igen utbrast tanten upprört: ”Men det här är min gata! Var ska du nu?!” Då stannade han och frågade ut henne om hur det såg ut kring porten där hon bodde, och hon beskrev exakt stället där vi just varit. En gårdsplan med en liten trappa med fyra steg ner till porten, med just det numret. Duuuh

Man håller i karta

Vände och svängde upp på gatan igen, och hon beskrev att det skulle komma en kurva, och en skylt på höger sida. Mycket riktigt. Men när vi kom fram till rätt nummer och chauffören frågade om det var där hon bodde sa hon bara att hon inte visste. Han erbjöd sig att följa med ut och titta, men det krävdes ganska mycket övertalning innan hon ens övervägde det. Självklart visade det sig ju vara rätt ställe när hon väl gick med på att titta närmare – namnet på färdtjänstkortet stämde ju med ett namn på listan i porten…

Hela spektaklet tog väl en timme. Jag tycker i alla fall att om man inte vet var man bor eller vart man ska, så ska man inte heller vara ute och åka på egen hand. Visst, färdtjänst, men till slut blir man väl antingen lämnad vind för våg på den adress man bokat resan till i alla fall, eller körd dit man kom ifrån, eller till sjukhus.

Den stackars chauffören får ju inte betalt om han avviker från rutten eller den beräknade tiden heller, så jag undrar hur det gick med det. Jag hittade i alla fall till huset dit jag skulle, och det kändes betryggande. Men det är inte kul att komma för sent för att någon inte tar ansvar för den stackars tanten. Vem betalar min lön för den tiden?

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/01/samakningsfail/

4 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

    • Camillajanuari 30, 2013 kl. 13:18
    • Svara

    Fy, för att bli gammal och förvirrad!
    Tänk tanken att inte veta var man bor!
    Den tanken skrämmer mig!

    1. Ja, läskigt! Och att hon visste och kunde beskriva vägen och hur det såg ut, men sen ändå inte kände igen sig…! 🙁

    • Pernilla Wjanuari 30, 2013 kl. 13:28
    • Svara

    Ja fy…det är en skrämmande tanke att bli gammal och inte ha minnet med sig. Hur har det blivit i vårt samhälle…De gamla som har lagt grunden för det vi har, borde de inte då få lite tillbaka kan man ju tycka…

    1. Ja verkligen. Hon var motvillig till att ta emot hjälp och ville inte att han skulle ringa någon heller, så vad gör man då? Kan bara hoppas att det finns anhöriga eller bekanta som snappar upp att något inte är som det ska…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.