Arbetsterapeut inför operation

Jag var oerhört trött i går. Vaknade som en zombie, hade mycket att göra och gjorde det som en zombie. Tittade igenom ett par påsar som älskaren R kom hem med, men det får ni läsa mer om sen. Nedräkningen inför operationen den 23 april har börjat, och redan nu måste ta bort ett par mediciner. På fredag måste jag till labbet och lämna lite blod – efter att ha fastat. Herrejävlar vad jobbigt, ska försöka ta mig dit så fort som möjligt på morgonen. Men nästa vecka måste jag till en arbetsterapeut. Ser inte fram emot det…

Blod och spruta. Ska träffa arbetsterapeut inför operation.

Om en vecka är det nämligen dags för inskrivning. Det skulle ta onödigt lång tid, det stod att jag fick räkna med 4-5 timmar. Någon del av informationen, från sjukgymnast och arbetsterapeut (fråga mig inte varför de har dragit dit en sådan) skulle dessutom vara i grupp, så då räknar jag kallt med att en stor del av tiden är väntetid. Eller onödig information, som att man måste röra på sig när det har läkt.

Jag har aldrig någonsin haft ett vettigt samtal som har varit givande, med en arbetsterapeut. Alla sådana jag har pratat med tidigare har genast utgått ifrån, och behandlat mig som om jag vore både efterbliven och lat, utan att jag knappt ens hunnit öppna käften. Som om de utgår ifrån att man tillhör de 2% med lägst IQ i landet, trots att jag hör till de 2% med högst. Eller så har jag haft otur och träffat folk som själva tillhör de med lägst IQ, som det inte går att resonera med. Sen ska man alltid sätta upp töntiga små mål.

Om det sker i grupp tänker jag kräkas. Jag har ingen lust att lyssna på någon annan, och måste jag dessutom göra det utan smärtstillande kommer jag säkert inte kunna hålla käften. Jag är enbart där för min skull, och tänker inte lyssna på vad någon okänd människa vill göra om ett år. De mål man brukar sätta upp kan vara allt ifrån att knyta skorna eller gå på bio, till att kunna springa.

Mitt mål är ju att slippa arbetsförmedlingen och försäkringskassan, men det brukar de inte tycka är bra mål. De vill hellre att jag har små, konkreta saker som att kunna plocka upp något från golvet, men vafan. Med en sned höft och ryggskott nästan varje månad så händer det inte även om diskbråcket försvinner temporärt.

Jag har ju träffat mer än en arbetsterapeut, efter att ha varit på många smärtkliniker. Och jag har oftast gått därifrån en aning förnedrad och behandlad som en idiot. Är de inte vana vid kritiskt tänkande människor? Är man automatiskt en idiot bara för att man har ont? Ja, vi får se. Att man ska behöva stå ut med sånt, i grupp, utan en näve piller är idiotiskt.


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/04/arbetsterapeut-infor-operation/

2 kommentarer

1 ping

  1. Fy fan, säger jag, på ren svenska! Jag fick inte träffa nån arbetsterapeut inför min op, men väl en sjukgymnast. Och sjuhundrafyrtioelva läkare och annan vårdpersonal. Det gick runt i huvet på mig under inskrivningsdagen, jag orkade inte ta in all information.
    Efter operationen hade jag mest nytta av sjukgymnasten och det hon hade gått igenom med mig. (Och jag var jädrigt skeptisk.)
    Hoppas att allt går bra! Jag önskar att jag kunde hjälpa och stötta på nåt bra vis! Säg till om jag kan!

    1. Ja, jag ska skriva ner allt jag måste fråga om, och försöka skriva upp om de råkar säga något viktigt när jag är där. Kommer att vara så disträ att det inte är någon idé att försöka ta in allt! Stort tack och kram!

  1. […] Jaha, i dag är det alltså dags för inskrivning på SÖS, åtta dagar innan operationen. Jag får ju åka hem efter dagen är slut, då jag ska bara träffa alla inblandade och gå igenom detaljerna. Det skulle ta fyra till fem timmar (suck!), och förutom kirurg och narkosläkare skulle jag ju även tvingas till information i grupp med sjukgymnast och arbetsterapeut. […]

Kommentera!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: