Ett brev och en chock

Jag fick ett brev. Det var ett brev ifrån kliniken för EDS-patienter i Mjölby, där det stod att jag är välkommen dit den 18 juni. Älskaren R ägnade ju en hel dag i början av mars åt att ringa runt och försöka hitta någon specialist, och det stället verkade som det bästa alternativet. Det tog alltså ungefär tre månader, inte alls så illa som jag hade trott.

Det är en privat klinik, och jag ska träffa en överläkare där i två timmar. Som tur var så stod även i detta brev hur mycket kalaset skulle kosta – 3000 kronor. Tre tusenlappar. För två timmar. Plus resan dit, vilket jag antar blir tåg dit (ryggen ogillar verkligen att åka buss), och taxi i själva byn. Det var en jävla tur att de hade skrivit priset i brevet i alla fall, annars hade jag nog svimmat på stört, eller i alla fall brustit ut i antingen tårar eller gapskratt. Om de hade sagt det först när jag var där, alltså.

En sedel springer iväg, pengarna försvinner. Det kom ett brev.Men vad gör man när man inte har något val? Jo, man betalar. För det finns inget motsvarande inom landstingets regim, och det finns inte ens någon där som har kunnat tala om för mig vart jag ska vända mig. Så jag bokade av mitt besök hos husläkaren, som sagt att han kan skicka en remiss vart jag vill om jag hittar något, och får se om jag behöver någon ny remiss efter att jag varit i Mjölby. Experterna borde rimligtvis veta, och med tanke på att jag inte ska jobba eller göra något över huvud taget i början av sommaren, så kan jag fixa remisser då – om det behövs. Måste väl boka ny tid för piller snart ändå. Så mycket att göra, så lite tid…

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/04/ett-brev-och-en-chock/

6 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

  1. Om jag inte jobbar kan jag skjutsa dig eftersom det är i mina barndomshemtrakter (cirka en mil från där min mamma bor). Vi kan höras längre fram!

    1. Oj, vad snällt! R skulle se om han kan få semester då, så det kanske skulle lösa sig. Men om du råkar ha vägarna förbi Mjölby då, så hänger jag tacksamt med!

  2. Om jag inte jobbar kan jag tänka mig att åka ner en sväng och samtidigt hälsa på mamma lite.
    Jag lär veta det där om jobb relativt snart, samtidigt som ju nåt mirakel kan dyka upp. Vi håller kontakten – om din iPhone funkar och om jag har nån mobil framöver…

    1. Ja, om 🙂 Vi hoppas på mirakel, helt enkelt. Kram!

  3. Men oj så dyrt, men det är det säkert väl värt *hoppas*

    1. Det är svindyrt att ha ont! Det går inte att bota, men med lite tur får jag det på papper i alla fall, och lite råd och tips. Tack!

Kommentera!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: