Hemma från sjukhuset

Jaha, vet ni var jag är nu då? Jo, hemma. Det var säkert en dag för tidigt, för jag höll på att svimma jag vet inte hur många gånger på väg ut genom korridorerna, men det är så oändligt mycket skönare hemma. Visst är det skönt och bekvämt att någon kommer med lagad mat och kaffe tre gånger om dagen, och kommer med mediciner när det är dags, men jag ska ju leva på färdigmat ett tag ändå. Får ställa mat- och sovklockan och tro att jag överlever ändå. De komplikationer som tillstötte är inget jag dör av, de gav mig massor av smärtstillande och de vet att jag vet hur man använder det.

Så länge man inte behöver dropp eller medicinpump, som de tre första dagarna, och så länge värdena inte är kritiskt dåliga, så finns det faktiskt ingen anledning att ligga där om man inte är en jättebebis som behöver bli omhändertagen. Det enda de gör är att fråga hur du mår då och då, förutom att ge dig mat och de piller du ändå ska käka, liksom.

Nej, jättebebis/ta-hand-om-mig/det-är-så-synd-om-mig-som-ligger-på-sjukhus – sån är inte jag. Det är nog de som kostar mest i vården, tror ni inte? Hem så fort som möjligt. Rent fysiskt är det ingen skillnad, förutom att sängen hemma är skönare. Visserligen finns det säkert de som oroar sig, men läser man på slipper man det också. En del gillar väl att bli daltade med, jag avskyr det.

Sjuksköterska med spruta

Och ja, jag har svinont. Nej, jag tänker inte göra någonting den här veckan. Eller nästa heller, om jag inte måste. De sydde betydligt mer den här gången i alla fall, och jag bad att de låter stygnen sitta 3 veckor i stället för 10 dagar. Så blir det. De höjde morfindosen med 50% sista dygnet och fick med mig den hem också, för de var lite rädda för att det skulle bli något bakslag och att jag skulle få ännu mer kronisk smärta annars. Sjukt less på att vara påverkad, illamående och ha morfinklåda hela tiden, och det gör mig så trött att jag ser i kors. Jag orkar knappt ens vara rolig. Men jag är hemma!


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/04/hemma-fran-sjukhuset/

6 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

  1. Åh Klara! Vad skönt för dej att du har fått komma hem! Jag har tänkt så mycket på dej och läst det du har skrivit här på bloggen. Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att du kryar på dej snabbt. Det tror jag att du gör. Envis som du är. 🙂
    Kramar från mej!

    1. Tack! Betydligt fortare än om jag hade legat kvar där i alla fall! Nu kan det bara gå framåt (ett tag i alla fall) – stor kram!

  2. Jag avskyr att bli daltad med. Jag avskyr folk som frågar hur jag mår. På ett sjukhus skulle jag inte stanna längre än absolut nödvändigt. Det är ju där man blir sjuk, det hörs ju på namnet. Borde det egentligen inte heta friskhuset? Man ska ju bli botad där. 😀

    Krya på dig och jag frågar inte hur du mår utan förutsätter att du fixar situationen. Vi hörs.

    1. Precis. Avdelningarna på krank-huset är ju bara förvaring för folk som inte vågar ta hand om sig själva, egentligen. Botad blir man i operationssalen eller möjligtvis på intensiven, men frisk blir man hemma. :mrgreen:

        • piafia on april 27, 2013 at 15:55
        • Svara

        Så sant, Klara Blick! Hoppas du får bli bättre nu efter allt det jobbiga. Sjukhus är bra, men frisk blir man hemma, som du skrev!

        1. Tack snälla! Känner mig redan bättre – är i alla fall gladare och har det bekvämare runt omkring!

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.