Operationsdagen

Fick som sagt var vänta ända fram till efter lunch på operationsdagen, innan de rullade in mig. Den här gången gick jag var vaken och med hela vägen, och. Det vad intressant att se. Det var en så gott som naken jag och tio tjejer i salen vars enda syfte var att se till att jag inte dog eller mådde dåligt. Väldigt skönt. Det var elektroder som skulle kopplas på, blodtryck, puls (46 i vilopuls), och dubbelkoll av allting innan de körde några nålar i handen på mig. Först smärtstillande. Sen lite till. Sen minns jag inget mer.

Uppvaket. Någonstans mellan levande och död. Öppnar ögonen men förstår inte vad orden som kommer ur sköterskornas munnar betyder. Väldigt ont, har tre slangar in i händerna. Vätskedropp, morfinpump och Ketalar i dropp. Trycker några gånger på morfinet och kunde konstatera att det fungerade. Var helt väck. Inte alls som förra gången, glad och uppspelt!

Blev kollad på titt som tätt, och så har jag någon automatiskt blodtrycksmätare så jag får aldrig somna. Ligger där i timtal. De lånar mig en telefon så att jag kan ringa R. Vet inte vad jag sa, men han fattar säkert att jag lever. Ville ha någon att krama, så jag frågade varenda människa som kollade mina data om en kram.

Först framåt 23-tiden började de göra i ordning för att rulla ner mig till avdelningen. Hade världens trevligaste nattsköterska. Hon fixade med alla slangar och piller och gjorde tillvaron lite mysigare en stund. Pratade lite och garvade åt en gubbe som högljutt ”kollade” på fotboll på TV.

Blev väckt varannan timme, för mitt blodtryck var bara 88/50. Yyyyr. Men låt mig vara, det är inte så att jag tänker ställa mig upp på operationsdagen ändå! Någon djupsömn blev det inte, men jag kunde inte annat än blunda och tuppa av. Cock off. Det var gårdagen alltså, och det här har tagit mig tre timmar att skriva. Hejåhå.