Ute och arg

Jag var ute i går! Det var hemskt, och väldigt skönt, och sen hemskt igen. Först så tog jag en dusch, och tänkte att det vore ju kul att piffa till mig lite. Har ju sett ut som en zombie med håret åt fell håll och stora svarta ringar under ögonen i mer än en vecka, och det gör inte direkt att jag känner mig piggare eller friskare. Så jag tänkte lura hjärnan lite och drog på ett tjockt lager spackel. Stod upp medan jag gjorde det, och sen var jag trött när det var dags att gå.

Tog rullstolen till stan, och störde mig något så in i helvete mycket på att mitt eventuella färdtjänstkort inte har kommit ännu – och mitt gamla gick ju ut den sista april. Jag sa ju åt läkaren hur lång tid det skulle ta, och han sa nej, det går mycket fortare. My ass. Varför har de så jävla svårt att göra som man ber om? Det var bara att köpa sig ett sånt där förbannat reskasse-kort, och det gick inte att ladda med mindre än 100 spänn. Idioti.

Jag vill inte att de ska förvalta mina pengar, i väntan på att jag ska resa igen. För om mitt eventuella färdtjänstkort kommer i dag, så kommer jag inte att använda det på minst ett år. Så jävla dumt, och ja, jag blir skitsur när jag tänker på det. Nåväl. Vi fikade ute på Fjällgatan, åt en pajbit med minst 1500 kcal och glodde på slänggungan tvärs över vattnet.

Älskaren R rullade runt på mig dit jag ville. Runt hela söder. Han hade varit ute och cyklat 4 mil på morgonen, så han var en aning trött i benen. Backarna var inte så roliga, frustade han då och då. Jag njöt av solen, men frös som en gnu och hade skitont vid varje gupp och varje gatsten. Skönt att vara utomhus, god paj, men resten var jobbigt. Hade kunnat sitta på balkongen hemma och glott på förbipasserande i stället. I dag är det illa, jag tänker vara hemma.