Avbräck i oron

Mitt i allt som hände i går så fick jag komma till min behandlande läkare för ett litet avbräck i all oro. När jag är där så är tankarna i alla fall någon helt annanstans, och vi fokuserar på saker som borde ha en betydligt större plats i min hjärna och mitt liv just nu – min kropp, mitt tillfrisknande efter operationen, och hur vi kan lindra min sjukdom. Det skadar dessutom inte att han är rolig, och är så oerhört påläst. Det är alltid intressant att komma dit bara för att lyssna på honom.

Han undersökte noga alla delar som påverkats av mitt diskbråck, och så pratade vi om vad jag ska ta upp när jag ska på återbesök på Södersjukhuset. För honom är det självklart att jag inte ska ut på arbetsmarknaden, och de andra läkarna jag har träffat tycker ju likadant, men det är ju inte upp till dem att avgöra. Pratade lite om min situation, och han var inte förvånad. När andelen självmord där Försäkringskassan är anledningen ökar, då kanske såna som jag har en chans. Ett avbräck i oron vore skönt.

Efter det åkte jag raka vägen hem och somnade en liten stund. Älskaren R kom hem i går kväll, för han ska upp till KTH å jobbets vägnar i dag, och det är lite för långt att åka från lantstället (han jobbar i Södertälje och lantstället ligger åt det hållet). Det var oerhört skönt, för jag hade verkligen saknat honom oändligt på bara två dagar. Ingen hos mig att krama eller gråta med. Med? För, kanske. Visst hade jag kunnat ringa någon av mina vänner, men jag ville inte. En del saker är bara mellan mig och R.