Furupaneler och hemfärd

Det var ett riktigt jävla skitväder i går, knappt så att det gick att vara utomhus utan att förankra sig vid något berg eller så – det blåste en hel del. Och spöregnade till och från. Var ute i ungefär två minuter sammanlagt under dagen, och det var fram och tillbaka till grannen några gånger, och upp till redskapsboden för att hämta en pensel och en rulle papperstejp. Körde nämligen ett ordentligt målarrace på furupaneler i går med den där färgen som kallas för spärrvitt.

Tejpade för allt som inte skulle bli spärrvitt, typ katter och kylskåp, och penslade på det på de superfula, gul-orangea furupaneler som sitter i lagom målarhöjd på ett par väggar runt kökshörnan. Det blev en omedelbar skillnad, och hela rummet blev ljusare bara av lite grundfärg!

Det kräver kanske ett lager till, det får vi se när jag kommer tillbaka till lantstället om några dagar, och sen blir det ett lager väggfärg på. Det var inte särskilt jobbigt att måla, och jag fick hjälp av ”svärfar” med allt som krävde någon slags ansträngning. Att måla taket, som är i samma fula furupaneler, blir ett desto större projekt som R måste hjälpa till med. Jag skulle nog bara orka en kvadratmeter i taget.

Men nu är jag alltså tillbaka i stan igen! I morse blev det tidig morgon, och jag åkte med älskaren R till jobbet och tog en taxi hem därifrån. Smidigt, och skönt att slippa pendeltåget i rusningstrafiken. Visserligen verkar det ha mattats av lite, så en del är väl lediga. Men så är det ju fredag och alla som kan flexa eller jobba hemifrån gör säkert det. Jag skulle definitivt jobba hemifrån, om jag hade möjligheten. Men nu är jag sjukskriven och tänker ta en tupplur. Bara för att jag kan.