Oro och strid

Jag är helt slut. Mentalt utpumpad. Har sovit dåligt, små fragment av vila då och då bara. Det finns verkligen inget som kan få mig att ligga vaken eller känna oro och ångest – förutom när det gäller Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan. Min sjukdom, operationer eller ett liv i smärta borde självklart vara det största orosmomentet, men det är mest förknippat med sorg för min del. Att jag inte klarar av så mycket av både saker som är roliga och nödvändiga – jobb till exempel.

Jag är så utlämnad, så liten och kan inte göra ett dugg om de stora jättarna får för sig att lägga krokben för mig, eller putta mig utför ett stup. Jag kan försöka. Bli arg, samla alla krafter, gräva fram argumenten och stå på mig till döddagar, men det räcker inte alltid. Den här gången räckte det i alla fall. Efter en helg av oro och en del tårar så lyckades jag få ett intyg i dag. Fick en kopia på hur det ser ut i mailen, och en påskriven variant bör komma i brevlådan i morgon eller på onsdag.

Men det här är bara första steget, för att avgöra min sjukpenninggrundande inkomst. Bara det var ett jättejobb, och jag vet inte ens om Försäkringskassan godkänner Arbetsförmedlingens intyg ännu. Gör de inte det så överklagar jag självklart. Men om det blir godkänt så är ändå det största hindret kvar – får jag sjukpenning eller inte?

Rimligtvis borde man få det efter en stor ryggoperation där de är inne i ryggraden och gräver, men det fick jag inte sist, även då på grund av administrativt krångel. En liten del av striden är i alla fall över, och den vann jag. Ändå är jag precis lika orolig som innan…

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/06/oro-och-strid/

8 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

    • Pia Lindelljuni 3, 2013 kl. 18:19
    • Svara

    Usch, jag blir så ledsen för allt krångel som trasslar till det för dig! Vad är det som är så omöjligt för myndigheter att förstå och fixa till??? Hoppas verkligen på bättre tider…

    1. Tack Pia, jag hoppas också på det! Jag förstår inte varför det är så jäkla svårt för en del myndigheter att göra rätt, och varför andra gör allt för att försura livet…

    • Mjuni 3, 2013 kl. 18:54
    • Svara

    Fan fan fan!

    Och kram! Mest kram!

    1. Kram! Och fan! Men jag vann i alla fall en liten seger i dag.

    • Karolinajuni 3, 2013 kl. 18:55
    • Svara

    Hej, ja det är verkligen otroligt orättvist att de som verkligen behöver stöd inte får det. Kan inte alla myndigheter försöka förstå vad smärta är och hjälpa de som behöver. Det finns nog ingen i hela världen som vill ”slippa” jobba och istället ha ryggproblem. Jag är också förundrad över hur personer som lyckas få ut miljonersättningar genom att simulera förlamning och dyl, när inte ens de som är skadade på riktigt får hjälp ibland!!! Jag hoppas verkligen det går bra med FK nu, så du kan ägna dig åt rehabilitering, så du mår så bra som det går. Att oroa sig är väldigt dåligt för rehab, men det vet du säkert redan! Styrkekram

    1. Ja, att oroa sig är något av det sämsta man kan göra! Det är ju bara en tidsfråga innan jag måste operera mig ytterligare en gång, så jag skulle inte bli förvånad om jag måste använda det där intyget nästa gång också! 😮 Kram!

    • Tofflanjuni 3, 2013 kl. 19:21
    • Svara

    Jävla bajs! Önskar jag kunde göra nåt! Jag har haft mina duster med AF så jag vet hur inkompetenta en del är som arbetar där. FK har jag bara goda erfarenheter av – ta i trä.
    Tankar, kraft och kramar!!
    100 + 100 = en miljon styrka

    1. Tack Tofflan! Att de skriver ett intyg innebär ju inte automatiskt att de korrigerar problemet (om det ens går att göra så här långt efter), så jag skulle inte bli förvånad om det här förföljer mig fortsättningsvis också. Men det känns bra att jag vann en liten dust i alla fall!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.