Ödla och svärmor

När jag och älskaren R höll på med middagen i går kväll hände något roligt. Jag gick över till grannens tomt (svärföräldrarnas, alltså) för att hämta lite färska örter ur odlingarna, och just då kommer ”svärmor” utrusandes ur huset, smått uppjagad, med en flugsmälla i handen. Det visade sig att hon hade sett en pytteliten söt ödla på golvet där inne, och hon tycker inte om sådana. Jag började såklart gapskratta, för det såg så dråpligt ut.

Ödla

Hon ropade på R, som kom över och undrade vad allt ståhej handlade om. Klart var att ”svärmor” inte skulle kunna sova om det fanns en ödla i huset, så den skulle hittas och köras ut. Det var ju bara den lilla detaljen att medan hon hämtade oss, så tappade hon bort ödlan. Rummet var ändå litet, så vi såg den ganska snart i ett hörn bakom en bänk. Och vilken ödla. En riktigt skräcködla. Säkert en hel decimeter lång, och supergullig!

Jag hade ju velat klappa den lite och ta med den hem, men den hade redan tappat en liten bit av sin svans, och kunde enkelt smita ut med lite styrhjälp. Den bor nog i stenrösen runt huset, för jag har sett dem ila fram lite då och då. Hur som helst, ”svärmor” kunde pusta ut, och vi fnittrade. R funderar på att köpa en liten ödla i plast och lägga någonstans, bara för att skrämmas – hon ogillar alla söta kräldjur. En del kallar ju sina svärmödrar för skräcködlor, men min är väldigt bra. Och rolig.


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/07/odla-och-svarmor/

2 kommentarer

  1. Vad är det med vissa och deras förhållande till kryp? Ödlor är ju superhäftiga och om de kommer och hälsar på får man vara snäll och bjuda på ödlekrubb. 😀
    Såg en kopparödla idag. Den låg och solade sig på en grusväg. Cooooolt…..

    1. Visst är de fina! Skulle gärna ha en ödlepolare inne, synd att de gömmer sig så lätt bara!

Kommentera!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: