Arga Doktorn, avsnitt 1

Jag såg på “Arga Doktorn” i går, och det handlade om en tjej som hade  fått en stroke för några år sedan, men som inte kunde få en remiss till rehab. Hon behövde sjukgymnastik och ville gå på en klinik i ett annat landsting för att kunna gå ordentligt – vilket kanske inte var en omöjlighet. Enligt träningsprogrammet krävdes ungefär fyra veckors intensivträning för att hon skulle kunna gå längre distanser, och det medför ju en hel värld av nya möjligheter. Men landstinget betalade inte, eftersom det inte fanns något avtal.

Själva träningen skulle pågå i en månad, och det var en engångskostnad på ungefär 30.000 kronor plus boende. Någon liknande intensivträning fanns inte där hon bodde. Efter den där månaden skulle hon kunna fortsätta träningen på egen hand i sitt eget landsting, och så småningom få ett bättre liv. Hela programmet handlade om sjukvårdens brister, som ledde till att tjejen fick sin stroke och att hon inte fått någon ursäkt å sjukvårdens vägnar.

Visst har de gjort fel (vem har inte råkat att för det…?), men när jag ansökte till “Arga Doktorn” stod det att programmet skulle hjälpa personer som av olika anledningar inte har fått rätt hjälp av vården, eller ingen hjälp alls. “Det handlar inte om att smutskasta vårdinstanser eller anställda, utan just bara om att se till att de medverkande får den hjälp de behöver.” Jo, jo. Det handlade om medicinska prioriteringar – precis som det ser ut i Sverige. Jag har hamnat längst ner på bottenskrapet av oviktiga saker att ta tag i. Så här ser verkligeheten ut hos mig ibland.

Svar från Arga Doktorn. Arga Klara på sjukhus, pekar finger åt fotografen. Naturlig reaktion.

Självklart slutade programmet lyckligt, tjejen fick sin träning och blev omedelbart bättre. Själv väntar jag fortfarande, och betalar mer än det dubbla av vad hennes träning kostade – personligen ur egen ficka, varenda jävla år – tills någon förutom Pinto & Co hjälper mig. Om jag var hon hade jag bett någon hjälpa mig att ta ett blancolån för att gå på den där träningen, för även om jag aldrig någonsin hade kunnat betala tillbaka och blivit jagad av kronofogden på livstid hade det ju varit värt det. Det är dyrt att vara sjuk, och har man råkat illa ut är man så illa tvungen att betala själv.

Det går inte att bota mig, men det går att lindra min smärta och ge mig de svindyra hjälpmedel jag behöver. Det går att förebygga så att jag slipper operera mig varannat år, och det går att sjukskriva mig. Jag håller med Arga Doktorn Björn Bragées slutord, att det är pinsamt att det inte går att få den hjälp man behöver genom landstinget. Skäms! Frågan kvarstår förresten: När får jag hjälp, eller ska mitt liv sluta så här?


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/08/arga-doktorn-avsnitt-1/

6 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

  1. Ähhhh…. Du har ju inga balla sjukdomar. Bara konstiga saker som ingen förstår sig på. Stroke, hjärtinfarkter, cancer och fetma är sånt som folk kan relatera till. EDS har ingen hört talas om. Den spelar i samma liga som Fibromyalgi. Helt okända och svårbegripliga.
    Och skolios, vad är det? Lite sned i ryggen. Det är väl för fan bara att räta lite på sig. Eller hur? Går inte det finns det ställningar för sånt. I min ungdom sprang folk med skolios omkring med korsett från midjan till hakan. Det är väl inget att göra TV av. Det är ju inte ball.

    Du har helt enkelt inga sjukdomar som folk tycker är spännande. Så funkar TV idag.

    1. Tydligen inte. Om jag råkade kapa av en handen (som gör jävligt ont och är inte särskilt duglig, så det skulle inte vara någon förlust) så skulle jag få en smärre förmögenhet via försäkringen, men det finns inte en enda försäkring som täcker skiten jag har. En rygg-ortos står på listan över saker jag bör (så småningom måste) ha, men att komma så långt att man får en verkar ju smått omöjligt i min sits. Jag får helt enkelt skaffa en ballare sjukdom också – då kanske…

      1. Tycker inte det borde vara så svårt att få de grejer du behöver. Ska väl inte vara så svårt att förskriva några ortoser till dig? Det är ju inte så att de är blixtrande dyra om man sätter det i relation till insparade kostnader om du kan arbeta mer. Eller hur?
        Vilka anledningar har sjukgymnasten/arbetsterapueten att inte göra det?

        Hörde jag någon som sa att sjukvården i Sverige var gratis, snabb, smidig och rättvis?

        1. Helt sant – men jag har ingen sjukgymnast eller arbetsterapeut eftersom ingen av dem jag har haft har kunnat göra något för mig. Det står på listan över saker jag ska ta upp med husläkaren, som jag fått vänta i mer än 10 veckor på att träffa. 🙁 Förhoppningsvis får jag en ny tid snabbare nästa gång.

  2. Prioriteringar… Fy te rackarns, säger jag, och önskar att du kunde få hjälp till hjälp!!!

    1. Tack! Ja, ibland undrar man…

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.