Kom att tänka på uttrycket ”här ligger en hund begraven” angående det där med en komplett fågelbok jag skrev häromdagen. Man säger ju ofta så när man anar oråd, att något är fuffens eller inte är riktigt som det ska. Men med tanke på innehållet i inlägget om fågelboken, och den här kommentar från Elmis, så började jag självklart undra varifrån uttrycket kommer.
”Undrar förresten varifrån uttrycket ”Här ligger en hund begraven” kommer? Kan det ha varit en matgömma?”
Ha! Inte omöjligt. Jag forskade lite i saken, och hittade att det finns flera olika varianter ända sedan 1700-talet med begravda djur. Enligt Ordbruket.com så kan det handla om en ombildning av det tyska ”Da liegt der Hund begrabe” (”där ligger hunden begraven”), och då är det inte alls något skumt på gång, utan snarare en förklaring. Det skulle även kunna komma av att ordet ”hund” även kunde betyda ”skatt” på gammeltyska. Man grävde ner sina kistor med värdesaker i oroliga tider, och tog upp dem när det hade lugnat ned sig. Då handlar det ju alltså kanske inte heller om något fuffens, utan något bra.
Sedan finns det en mycket vidrigare förklaring också, och det är en gammal tradition när man brukade gräva ner en hund, som fortfarande levde, under sitt stall eller uthus där man hade diverse djur. Det gjorde man för att slippa olyckor för djuren i stallet – som någon slags morbid maskot. Det skulle ha kunnat lukta ganska illa, så det är väl kanske det närmaste vi kommer till hur vi använder uttrycket i dag. De flesta källor jag har läst på verkar dock luta åt att ”här ligger en hund begraven” har med en kista eller nedgrävd skatt att göra.
I 1700-talets Sverige kunde man säga ”hund” om en skum person, och att vara begraven kunde även betyda att vara gömd, så det är bara att välja och vraka bland möjliga förklaringar. Och ja, det skulle absolut ha kunnat vara en matgömma, om det rörde sig om något värdefullt man grävde ner! Då kvarstår ju frågan vilken sorts hund som var godast att äta, och det står ju aldrig i några husdjursböcker…
2 kommentarer
Låter som en ganska logisk förklaring. En del ord har ändrat karaktär och kan därför betyda något helt annat än det en gång gjorde.
Jag har hört att ”hemlig” en gång betydde ”huslig”. Hemlik var nog det man syftade på och det liknar ju huslig.
Nu undrar jag bara om man under korstågen verkligen kallade varandra för ”otrogen hund” men din förklaring är ju rimlig om hund avsåg person. Eller hur?
Författare
Då fick även jag lära mig nåt, tack! En otrogen hund borde rimligtvis vara en ateist eller dylikt då. 🙂