Det var storm här i går. Ingen liten övergående bris eller vindpust, utan så mycket att jag frös ända in i märgen efter att ha stått utomhus i den ett par timmar mitt på dagen. Jag målade nämligen ett till lager på hyllorna, och så håller jag på att förvandla en byrå i furu med sex lådor till en något piffigare vit variant. Den ska självklart inte se gammal och sliten ut när jag väl har lagt ner tid och omsorg på att renovera den – varför i helvete vill man ge nya saker en patina eller slipa dem lite med sandpapper så att de ska se äldre ut? Det ser enbart billigt och skabbigt ut, ingenting annat. Det är galet att förstöra nya saker – för förstörda blir de när någon ska göra dem till Shabby chic.
Hur som helst, jag stod utomhus vid arbetsbänken som är i perfekt höjd för att stå rakryggad och måla. Jag orkar inte hålla penseln särskilt hårt eller särskilt länge, men några minuter i taget, lite då och då går bra. Det tog bara fem minuter att måla varje hylla och låda, men med vila pch pauser för händer och kropp så tog det ungefär tre timmar ändå. Sen var jag helt slut resten av dagen och kvällen, men det gjorde inte så mycket. Det var sådan fruktansvärd storm att det ändå inte gick att vara ute.
Tog en varm dusch och försökte värma upp mig, sen var det långbyxor, tjocka strumpor och varm pälsbeklädd tröja på. Det kryllade av vindsurfare i havet utanför, som passade på i en ganska perfekt storm. Jag vilade, för i dag ska det målas sovrum. Jag antar att jag kanske får hjälpa till med att pensla saker i lagom höjd, hörn och sånt. Hejdå, persiko-svamp-väggar!
