Veckans plus, vecka 31

Varje vecka delar jag ut veckans plus här på bloggen, till något jag gillar. Jag klagar på så mycket skit ändå, så lite positiva saker ska in också. Det kan vara allt möjligt, från stort till smått. Mat, företeelser, prylar, kläder, musik… Kort och gott: Vad som helst, som jag gillar.

Den här veckan går veckans plus utan några som helst tvivel till kräftor. Något av det bästa jag vet är att äta sommarens första kräftor, och det har jag gjort i veckan som gått. Jag köpte Icas Jumbokräftor, och de var riktigt bra. De hade kraftig smak, de var riktigt stora och ganska hårda. Jag ogillar när de är så mjuka att de nästan blir svampiga. Det ska vara lite svårt att ta sig in i de asätande, slamkrypande små djuren (som inte går baklänges, att kräftgång är baklänges är en generell missuppfattning), så att man får kämpa lite för det underbara inuti.

Jag tycker i och för sig att allt utom köttet i klorna och stjärten är skräp. Kräftsmör är vidrigt, och nån del bakom huvudet låter jag gärna bli. Jag blir nästan lite äcklad när jag ser någon som sitter och petar i sig de konstiga delarna av djuret, och det är så konstigt eftersom jag själv samtidigt tycker att det jag äter är så in i helvete gott!

Veckans plus går alltså helt klart till kräftor. Jag hoppas att det blir kräftätning åtminstone en gång till i sommar, och då köper jag nog samma sort. De var riktigt bra för hur mycket de kostade. Visst är det väl ännu mer fantastiskt med färska svenska kräftor, men sådant kan man bara drömma om – och jag äter hellre ett helt paket frysta än tre små färska. Hurra för svensk sommar!