En perfekt smörgås

Ni vet väl att jag är smörgåsfascist? Jag äter inte mackor varje dag, men när jag gör det vill jag ha en perfekt smörgås. Det är väldigt noga att ”smöret”, jag använder Bregott, är väldigt jämnt fördelat i ett ytterst tunt lager över hela smörgåsen. Är den inte platt, som till exempel en sån där liten rund polarkaka, så brer man på smörgåsens undersida. Då är det enklare att slippa klumpar. Egentligen gillar jag inte kanterna på frallor och limpor, men jag äter dem ändå. De smakar ju inte särskilt annorlunda, de är bara lite torrare. Och varför kasta mat som det inte är något fel på, liksom?

Sen kan det bli riktiga problem med pålägget ibland. På en perfekt smörgås är det ju pålägg jämnt utspritt över hela smörgåsen, och beroende på brödets form, så kan problem uppstå. Ost går ju oftast att hyvla och dela på, och så lägger man helt enkelt pussel med bitarna. Bredbara saker är inget problem med, men det finns en viktig regel för en perfekt smörgås: Har man ett bredbart pålägg ska man inte ha smör eller Bregott på. Väldigt viktigt. Är pålägget salami eller skinka, som oftast kommer i ganska tunna skivor, så måste man dela skivorna så att de blir halvmånar, och man lägger de raka kanterna längs smörgåsens kanter.

Smörgås med leverpastej. Smörgåsfascist.

Det går inte att riva itu skivorna med fingrarna, utan man måste ha en kniv för att det ska bli en helt perfekt smörgås. Sen ska det helst vara någon form av grönsaker på, för att det ska bli riktigt bra. Ett salladsblad, tomatskivor eller kanske lite gurka. Krispigt och saftigt. Det värsta jag vet är när man köper en macka på café (de kostar dessutom alltid fyra gånger så mycket som de borde), och de inte har skurit upp brödet ordentligt. Allt pålägg hamnar längst ut, liksom, och dessutom är smöret oftast klumpigt utbrett. Vidrigt. En perfekt smörgås kräver lite kärlek och minst två pålägg (förutom smör), men det är värt ansträngningen.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/09/en-perfekt-smorgas/

6 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

    • Farsanseptember 11, 2013 kl. 21:04
    • Svara

    Intet nytt under solen för en gammal salamiätare.
    Dock ska det ej vara salladsblad eller andra främmande saker på. Beträffande bredbara pålägg har du ett grundläggande fel: Hård macka med (slotts-) kaviar kräver smör för att isolera vätskan i kaviaren från brödet. Inget är värre än en uppblött brödbit. (Samma sak ungefär som flingor i filmjölk.)

      • Klaraseptember 11, 2013 kl. 21:08
        Författare
      • Svara

      Nej, det är klart! Ni har väl väntat på smörkniven både en och två gånger. 🙂 Men hur långsamt äter du din hårda kaviarmacka om den hinner bli blöt? Det måste ju ta en timme! Eller är slottsvarianten mycket blötare än möget jag gillar?

        • Farsanseptember 12, 2013 kl. 16:48
        • Svara

        Ditt kaviarmög är av en lönnfet typ. Min innehåller bara 4 % fett. Från bredning till förtäring kan det gå en kvart, beroende på hur intressant tidningen är på morgonen. Korvmacka först, sen ägg och kaviarmacka. Fil med flingor (som läggs i filen sked för sked). Varje dag med minimala avvikelser. Krispigheten är bevarad! 🙂

          • Klaraseptember 12, 2013 kl. 17:30
            Författare
          • Svara

          Du har utvecklat frukosten till ren perfektion!

    • piafiaseptember 12, 2013 kl. 13:43
    • Svara

    Och där kommer sköna ”Ched Up” in i bilden (mackan)! Lätt stretchbara, antagligen fulla med bokstavsämnen… men gott. Lite mjukostsmak kanske men variabelt, kanske kan bokstäverna ”gifta sig” med grönsakerna och ev köttpålägg? Bröllopsklockorna klongar varje morgon! Jag är också hörnpåläggsenvis, har vikt mina skivor så här sen länge.

      • Klaraseptember 12, 2013 kl. 15:02
        Författare
      • Svara

      Mycket bra idé! Ska absolut köpa ett paket och ta konsten i smörgåsmakeri till en högre nivå!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.