Grannfejder och begravningar

Att samhället urbaniseras och att fler och fler flyttar till större städer är ju inte direkt någon nyhet – så har det varit i hundratals år. En del grannfejder har säkert varat lika länge… Många ungdomar känner inte direkt att det finns några stora möjligheter till att utvecklas i små orter, och det kan jag skriva under på. Folk stagnerar ofta. Det enda som finns att göra, förutom att eventuellt jobba om man hittar något arbete, är att föröka sig. Helt okej, om man är nöjd med en sådan tillvaro. Jag skulle inte vara det.

På många ställen består byar och orter nästan bara av äldre människor som har bott där i den största delen av sina liv. Säkert väldigt trevligt och gemytligt när alla känner varandra – så länge det inte är några grannfejder. För då kanske det kan gå så här, som klippet i Piteåtidningen beskriver:

Älvsbyn tillsammans med Pajala tillhör de orter i landet som toppar begravningsligan. I dessa två inlandskommuner begravs fler än det dör.

Hahaha! Uppenbarligen är det en felskrivning, för jag tvivlar på att det är fler som begravs än hur många det är som dör. Det skulle ju vara eventuella grannfejder som spårar ut, och någon blir levande begravd. Att vara begravningsentreprenör kanske är ganska lukrativt på såna där ställen, och klarar man av ett sånt jobb rent emotionellt så är det antagligen ganska bra. Men inget för mig. Döda människor är inte så kreativa, de diskuterar inte och ger aldrig svar på tal. Men nej, jag håller mig i alla fall i närheten av Stockholm framöver…


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/09/grannfejder-begravningar/

4 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

  1. Man blir onekligen nyfiken på att få veta vad de menar. Men du vet, skräckfilmer, där typ stadsmänniskor får punktering i Hillbillytrakter brukar sluta i hemskheter…

    1. Förvisso! Bäst att inte åka till de där kommunerna då. 🙂

  2. He-he, ja man kan ju undra! Fast jag tror att det kan vara så att många har flyttat därifrån och är skrivna någon annanstans men vill ändå när de en gång dör begravas ”hemma”, kanske i en familjegrav eller i alla fall där de har sina rötter.

    Lotta

    1. Ja, så är det säkert. Man återgår till barndomen när man blir gammal, på något sätt!

Kommentera

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.

Optimization WordPress Plugins & Solutions by W3 EDGE