I förrgår kom älskaren R in med något som han benämnde som en present till mig. Den hölls i händerna, med handskar på, och placerades på köksbänken bredvid spisen. En groda! Så här års på kvällarna börjar man se de lite större varianterna, och jag diggar ju grodor. De är söta.
Just den här satt ju farligt nära spisen, så det kunde ha slutat illa om jag hade haft någon sorts tillagning av något på gång. Att äta groda är ju väldigt vanligt runt om i världen, men de här är nog kanske inte rätt sort. Dessutom är de fridlysta, och bör – precis som ål, herr Mannerström som enligt tradition alltid serverar ål på sitt julbord – absolut inte skadas eller ätas.
Jag har aldrig smakat grodlår, men kan absolut tänka mig att prova om tillfälle bjuds. Har privat sniglar, de var sega men hade inte så tokig smak (om man gillar vitlök). De påstår ju att groda smakar lite som kyckling, men det säger ju alla om smaker på kött som de inte riktigt kan placera – jag brukar säga att det smakar lite som wallaby, det har höjt ett och annat ögonbryn. Min lilla present-groda fick sitta på köksbänken i ett par minuter medan jag fotade den, sedan kissade den och fick flytta hem till buskarna utanför igen. Det kanske är så man visar att man tycker att köksbänken är ful? Den är ful. Vidrig till och med. Men kissa på den, nja…
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
En riktig Kiss-Lisa, alltså! Hur som helst, ursöt! 😛
Författare
Ja, ska försöka hålla dem utomhus fortsättningsvis. Men det var trevligt att ha en på besök!
Söt är den nån groda är det inte utan snarare en knottrig bebis-padda. Men pissar, jo det gör dom alla hur som helst! Och illa luktar det. 🙂
Författare
Aha! Där ser man, jag trodde att den var för liten för att vara en padda, men om det är en bebis så är det ju helt klart säkert så! Jo, det luktade inte hallon…
