Att bli kittlad

Jag avskyr verkligen att bli kittlad. Det är något av det värsta jag vet, så fruktansvärt obehagligt! Jag kan motstå en del sorters kittling, som till exempel under fötterna eller under armarna – det handlar bara om ren viljestyrka – men när någon kittlar mig mellan tårna eller nyper tag på ovansidan av benen blir jag så sur att jag oftast hotar personen till livet eller att jag ska flytta därifrån. Ja, det är oftast älskaren R som gör det. Det är vidrigt, jag hatar det!

En del tycker ju att det är skönt att bli kittlad, men jag håller inte med. En smekning kan kittlas lite och ändå vara skön, men så länge syftet inte är att plåga någon, så är det ju inte heller att bli kittlad. Det är väl bara barn som skrattar av att bli kittlade (eller kittlas) också, för de har lärt sig av någon att det är roligt, och då skrattar man. Visst kan man skratta åt att man har roligt ihop när man gör det, men det är ju betydligt mer än så.

Jag skrattade också åt att bli kittlad när jag var liten, men det roliga i det var ju att busa ihop med någon annan. Ingen vuxen människa jag känner skrattar ju när det kittlas, för antingen är det skönt, eller så är det obehagligt och jobbigt. Jag kopplar i alla fall inte ihop någon av de känslorna med skratt, så hur kommer det sig att barn lär sig skratta åt det…?


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/10/att-bli-kittlad/

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.