Hur svårt kan det vara? Jag blir så irriterad av den här artikeln jag läste i DN i går kväll, som handlar om en 20-årig tjej som blivit lurad på nätet. En 49-årig man är åtalad för våldtäkter och koppleri, och artikeln handlar om en tjej som gav mannen sitt namn, telefonnummer, sin e-postadress och dessutom sitt lösenord (!?) till mannen. Han använde uppgifterna för att sexchatta i hennes namn, lura andra kvinnor och annonsera ut sexuella tjänster från henne på nätet, och vissa dagar fick hon hundratals meddelanden från män som ville köpa sex.
Tjejen i artikeln beskrivs som ”ett barn av dokusåpornas tid”, eftersom hon alltid har velat synas, bloggat om sitt festande och lagt ut bilder på sig själv i underkläder på en sida där folk visar upp sig. Okej om folk vill synas, men hur svårt kan det vara att förstå att nästan-nakenbilder så gott som aldrig leder till något bra, och att man inte kan lita på vem som helst på nätet? Så här säger tjejen i artikeln om bilderna:
Det finns många fett snygga tjejer där, man skaffar sig förebilder och man får beröm. Även om bilderna kanske är utmanande är det ju ingenting farligt, inget man inte sett förut liksom.
Ingenting farligt? Njae, kanske inte, men 6 tjejer har blivit våldtagna. 49-åringen erbjöd henne ett modellkontrakt, självklart ett falskt sådant, och det visste hon egentligen eftersom hon var för kort för att bli modell. Hon fick chatta med andra ”tjejer”, vilka var 49-åringen själv som utgav sig för att vara någon annan, och blev övertygad om att det gick att tjäna pengar. I går började rättegången, och hon vill varna andra för att inte lita på någon på nätet, och att man aldrig vet vem man egentligen pratar med. Öhh, nej, precis som vi alla andra har hört i minst femton år. Hon tycker inte heller att hon har något att skämmas för, men det har jag lite svårt att hålla med om.
Självklart är det 49-åringen som ska stå till svars för det han har gjort mot andra, men jag skulle skämmas som en hund om jag lade ut bilder på mig i underkläder på en sida där folk jämför varandras kroppar. Jag skulle skämmas om jag var så dum att jag lämnade ut så personliga saker som inloggningsuppgifter till min e-post till kompletta främlingar som erbjuder mig pengar, och jag skulle skämmas om jag litade på vem som helst. Hur svårt kan det vara att ha lite sunt förnuft…?
2 kommentarer
Inte speciellt svårt men som alltid handlar det om erfarenhet blandat med naivitet. jag har skrivit om det tidigare. Folk är i allmänhet rejält naiva när det kommer till hur de ska uppträda på nätet.
De går med på saker de aldrig skulle gjort i verkliga livet.
Klart att ingen ska behöva bli utnyttjad men det finns något som heter eget ansvar. varje medborgare i Sverige har en skyldighet att ta reda på vilka regler som gäller och kunna stå för de val de gör. Som alltid får man lära sig av sina egna eller andras misstag. Det går inte att skylla ifrån sig men samtidigt behöver kanske informationen bli bättre.
Vuxna måste sluta tro att ungdomar kan allt om det elektroniska. Men även ungdomar måste fatta att de faktiskt inte vet mer om det elektroniska än vuxna gör. Gammal är som bekant äldst. 😀
Författare
Så sant så. Uppenbarligen kan små misstag blir dyra för andra personer, och är man myndig så borde man faktiskt ha lite mer vett än så…