Kö i stan

Kö, kö och åter bilkö. Det är vad jag har att vänta mig när jag åker till jobbet, och på torsdagar även när jag åker hem. På måndagar slutar jag redan klockan ett, och då går det fort att åka hem, men har jag otur med en samåkning på en torsdag när rusningstrafiken startar kan jag få spendera minst en timme i bilen. Inte kul. På morgnarna har oftast inte värktabletterna fått full effekt ännu, för jag pallar faktiskt inte att gå upp klockan fyra och äta dem, och sen gå och lägga mig igen, så då är det ganska jobbigt att sitta så länge. Särskilt när det är samåkning åt helt fel håll och när chaufförerna inte hittar – det händer ganska ofta.

Taxi. Jämt kö på väg till jobbet!

Efter nyår ska jobbet flytta, från området kring DN-skrapan till någonstans i närheten av Liljeholmen, så då blir det säkert en aning bättre, i alla fall. Inte optimalt, eftersom jag ändå måste ner i tunnlarna och härja för att komma dit. Om jag får fortsätta jobba efter december också, alltså. Eller kanske snarare när jag får komma och jobba nästa gång. Jag väntar ju fortfarande, och kanske för alltid, på en tillsvidareanställning. De enda jag har haft var mellan jag var 19 och 23 år, sedan dess har det bara varit vikariat, timmar och frilans.

Men jag sitter mer än gärna i kö en timme på väg till jobbet, om jag faktiskt har ett jobb jag klarar av. Det är ett litet besvär, i relation till att bara vara sjuk och arbetslös. Jag får mycket skrivande gjort i bilen – till exempel det här! Det är med andra ord inte dödtid. Det finns alltid e-post att skicka eller något att störa sig på…

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/10/ko-i-stan/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.