Efter i dag har jag bara tre arbetspass kvar, eftersom det bara är två veckor kvar av månaden och min anställning tar slut den sista. Sen vet jag inte vad som händer. Kanske jag blir tvungen att skriva in mig på den där jäkla förmedlingen igen, vilket orsakar ohyggliga problem eftersom jag även är sjukskriven för EDS. Har jag tur får jag fortsätta jobba en månad till, för vi ligger långt efter med allt, och alla jobbar övertid hela tiden för att nästan hinna med det viktigaste.
Oavsett vilket så är ju framtiden helt klart osäker. Jag kan inte planera så mycket eller ens veta vad och hur jag ska planera det förrän jag får besked om sjukersättning från Försäkringskassan. Enligt mina sidor på deras hemsida mottog de min begäran den 11 november, men jag fick brev för en vecka sedan om att de har börjat titta på det, och att de skulle ta 3-4 månader. 4-5 från ansökan, i värsta fall alltså. Jag har inte tid att gå och oroa mig och fundera ut hur jag ska överklaga eller gå vidare om de inte heller förstår vidden av EDS.
För det är ju tydligt att ytterst få gör. På onsdag ska jag träffa min nya (för vilken gång i ordningen?) husläkare, och förhoppningsvis få svar på varför de inte meddelat mig om remissvaret som inkom i början av november. Och få nya remisser till flera ställen, intyg för att ansöka om fler saker, förnya recept, diskutera hur vi går vidare… Förutsatt att han känner till EDS och har satt sig in i min journal, alltså. Och det händer ju aldrig. Det enda folk möjligtvis känner till är tänjbar hud, men det har ju inte ett skit med de riktiga problemen att göra.
Nä, det känns inte så jävla kul just nu. Förhoppningsvis slipper jag Arbetsförnedringen. Det är mitt näst största mål just nu – och det uppnår jag om jag får sjukersättning. När jag får sjukersättning. Att inte ge det till någon med de besvär jag har vore tjänstefel. Min pappa fick det utan diagnos och utan tvekan, trots att han inte alls har så stora besvär. Men det är väl som allt annat när det gäller myndigheter – ganska godtyckligt och beroende på om något fått sitt morgonkaffe. Jag tar i alla fall en extra kopp nu – god jävla morgon.
8 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
* Kramar till dig Klara! * Jag är ledsen din hälsa systemet är så dum där. Jag ska hoppas att allt blir redas ut … Men, jag kommer inte att hålla andan. Jag också inte kommer att veta om det jag nu säger faktiskt är vettigt, men det är halva nöjet, eller hur?
Håll leende Klara!
P.S. Jag stjäl din sköldpadda.
Författare
Hahhaa! It makes perfect sense, thank you so much! The system does suck!
P.S. If you even look at my turtle I will pour hot tar on you and roll you in feathers.
Tja, jag ser på ebay för en, men de var inte så söt … Jag antar att jag ska bara leva utan en … Jag vill inte gå omkring ser ut som en kyckling … Igen …
Jag kommer att hitta en grävande uggla dock! Då kommer du att bli svartsjuk.
Författare
Haha, again! My turtle is the most awesome of turtles, but yeah, I will be jealous. 🙁 it’s almost Tuesday, then you can get one!
Det var väl ändå att ta i. Diagnos Ja. Utan tvekan, ja. När det var som värst kunde jag nästan inte åka bil p.g.a. stötigheten.
Författare
Ingen EDS-diagnos, menar jag. De tyckte ju att jag kunde jobba när jag var sövd och hade en skalpell i ryggraden också, och fast jag inte heller alltid kan åka bil. kliva ur sängen själv eller sätta på mig skorna. Galet.
Fy 17 så illa de behandlar dig, Klara! Som du hoppas jag slippa Arbetsförnedringen, men som läget är blir det nog till att bita i det sura äpplet och gå dit den 1 mars. 🙁
Kram på dig!!!!
Författare
Kram tillbaka! Surt sa räven… 🙁