I går fördrev jag dagen och tankarna med att hänga på stan med bästa M och älskaren R. Den senare började dagen med att vara ute och cykla några mil, så han var lite lagom pacificerad och orkade inte klaga så mycket över att jag ville se NKs julskyltning. Den var för övrigt ganska fin, men bestod av ungefär samma figurer som förra året. De var väl dyra, kan jag tänka.
Vi började som vanligt med en fika, och så uträttade herrarna sina shoppingärenden. Jag hade inga, eller hade inte råd att ha några, rättare sagt. Men någon dag nu ska min lilla sjukpenning dyka upp på kontot, så då blir det lite trevligare igen. På NK såg jag förresten ett trevligt litet lejon, som jag tyckte mycket om. Den som gapar efter mycket får jävligt många paket på julafton.
Nu finns det ju knappt något som är särskilt prisvärt på NK, så det blir inte någon julklappsshopping därifrån för någon i familjen. Eller vad sägs om en lampa för 250.000 kronor? 50 månadslöner. Nej, skulle inte tro det. Hur som helst, vi strosade runt, kollade på böcker i en halv evighet och käkade god mat på kvällen. Min lilla ängel R bjuppade, och jag slapp laga mat. Kunde inte bli bättre! När stan började stänga alla små krypin vid sextiden åkte vi hem, och jag ägnade resten av kvällen åt att klappa mitt eget litet lejon och att aktivt löka så hårt jag bara kunde. Nu: jobb.
