Pulka och oengagerade föräldrar

Tycker faktiskt lite synd om de föräldrar som måste vara ute och ”leka” med sina barn i backarna för att åka pulka, för det verkar ju inte överdrivet roligt. Visst är det kul att se sina barn ha roligt, men att stå bredvid när de åker nerför samma backe hundra gånger verkar lite jobbigt – särskilt eftersom det är så jävla kallt. Det märks så tydligt också, eftersom de är så oengagerade i vad barnen gör.

Vi har en pytteliten backe på ett område med gräs bakom huset, och där åker ungarna så fort det är två centimeter snö. Vid slutet av backen är det en gång- och cykelväg med ganska hög trafik, och sedan ett staket till en bilparkering, och ingen hänsyn tas till de som går eller cyklar på vägen. Allt som oftast blir folk påkörda, och barnen kraschar ofta sin pulka i staketet eller i något av träden bredvid. Varje gång jag gör förbi är det tårar, sura miner av förbipasserande, kalla föräldrar som får trösta och släpa upp ungarna igen – och några lyckliga barn som är stora nog att åka själva och faktiskt ser upp.

Det är liksom som om föräldrarna till de små barnen blir helt passiva och bara står där. Det är ju faktiskt de som är ansvariga för ungarna som kör på folk, men de orkar väl inte engagera sig. Och jag förstår dem, jag skulle inte alls tycka att det var särskilt kul att stå ute i ett par timmar och se på när någon åker pulka.

För det är så de flesta gör – står en bit bort och ser på, och eventuellt pratar med en annan förälder. Varför engagerar man sig inte och är med och leker när man ändå har släpat ut barnen i snön? Skulle jag pli påkörd skulle jag hamna på sjukhus direkt, så jag går alltid runt för att slippa dem. Ytterligare en anledning att hata vintern – ouppmärksamma pulkaåkare med tillhörande förmyndare.